Förlossningar

Sitter i soffan och ser på "Malou - efter tio"..
 
Det handlar om förlossningar - Vågar vi föda barn? 
Det är veckans tema. 
 
Förlossningsvården här i Sthlm är GALEN! 
Helt galen!
Och det låter som om den är rätt galen i hela Sverige. 
 
Jag har haft bra förlossningar, förutom med tvillingarna där jag fick ett snitt som gick snett. 
 
Det är fortfarande en skrämmande känsla när jag tänker på det. 
Jag ryser av obehag! 
Epiduralen som sattes fel, den tog fel, allt gick fel..
Jag glömmer ALDRIG när jag känner hur skalpellen drar genom min kropp... 
Hur ont det gjorde... Hur min puls förändrades... Hur hela jag domnade bort av olika känslor..
Något som stacks i min vänstra skuldra/axel... 
Att jag vaknade upp på intensiven..
Hur jag låg förlamad från midjan och ner.. i ett par dagar.. 
Hur de gav mig morfin trots att jag inte tål det... 
 
En djävla mardröm!! 
 
Och att jag efter det snittet sa: Jag föder hellre 100 barn vaginalt än ett enda med snitt! 
 
Och för en del är det precis tvärtom!
Visst är det tur att vi har våra egna berättelser och känslor. 
 
Det finns en fara med att berätta sin berättelse.. Man skrämmer andra inför deras egen förlossning. 
Jag brukar vara väldigt försiktig med att berätta det negativa..
För det som är negativt för mig och min upplevelse, kan bli något helt fantastiskt för någon annan..
 
Min upplevelse äger ju endast jag. 
 
Själv tycker jag att mina övriga förlossningar har varit helt fantastiska. 
Det är en upplevelse som är mäktig, stor och helt grym! 
Att kroppen klarar av att föda fram ett knytte... 
När man ligger där och tror att man ska "dö" på grund av smärtan som är.. så funkar det ändå.. och snart har man det lilla pyret.. skrynklig eller slät... blinkande för att ta in ljuset som han/hon kommer ut till... Kylan.. fatta att komma från en jämn temp på ca 37 grader.. ut i förlossningsrummet... 
Första kylan... BURR... 
 
Första kläderna som är på tok förstora (för det mesta)... doften... ljuden.. den lilla snusande andningen... gråten.. eventuell amning.. AJ.. (jag har ju valt att inte amma mina på grund av att det inte funkat)... Nervöst inför hemfärden... Hur ska jag klara detta... Första sittningen i bilstolen... första promenaden i barnvagnen.. Magen som gör svinont på grund av att livmodern drar ihop sig.. Mjölkstockning/överflöd.... tårar på 3:dje dagen... Hormoner som rycker och river... 
 
Det är inte glamoröst att vänta och föda barn! 
Det minsta man  kan tycka är att förlossningsvården iaf skulle fungera! 
 
Tyvärr hör man sällan om de förlossningar som fungerar. Som är fina. Som går bra. Som är där alla dagar. 
 
Den dagen jag födde min äldsta dotter - föddes det tre barn inklusive henne (på Åland)...Jag fick föda henne inne på rummet... Rakt upp och ner.. Men ändå en helt ok känsla.. för jag visste inget annat..
 
Den dagen jag födde min näst yngsta dotter - Föddes det 29 barn (på Danderyd)... Födde henne i ett sterilt rum förberett för akut kejsarsnitt.. På grund av igångsättning.. Jag visste mycket mer och var så nervös! 
 
Den absolut bästa förlosningen jag har haft var med min yngsta dotter... Hon är nämligen född utan värkar.. Det var en magisk upplevelse. Hon hade inte rör sig många knop i magen.. var på extra kontroller för att min bm var så nervös.. Och lika lugnt och sansat kom hon även till världen :D 
 
Min absolut snabbaste förlossning är den med min nästäldsta dotter.. Hon kom som en projektil ut i världen :D Och barnmorskan fick hålla emot henne för att hon inte skulle komma till världen för snabbt (för min kropps skull)... 
 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg... tror alla kvinnor kommer ihåg sin(a) förlossning(ar)... Det är en sån stor och mäktig känsla i ens liv. 
 
Jag har ju även haft förmånen att få vara med vid min ena dotters förlossning när hon födde sin son hemma hos mig. Detta på grund av att hon inte fick plats på Danderyd. 
Det var MKT värre att vara med på en annan kvinnas förlossning än på sin egen... Jag kände mig totalt maktlös.. Men samtidigt var det helt fantastiskt att se honom födas här hemma..
Och när ambulansen kom med de två helt fantastiska ambulanskillarna.. då släppte mycket av min stress och frustration om att DS inte tog emot oss..
Men även här var det en "första gång" för mig.. att bli nekad plats.. Att inte veta hur det skulle gå.. Skulle ambulansen hinna hit? (för det gick jättefort för henne att få sin son)... Skulle jag klara av att hjälpa henne? 
Skulle hon klara sig, skulle barnet klara sig? 
Ambulansens personal är definitivt mina hjältar!! 
 
Trots alla mina upplevelser så tycker jag att det är fantastisk häftigt att föda barn. Det är det coolaste en kropp klarar av tycker jag! 
Dock avskyr jag att vara gravid.. Jag har alltid känt mig som en elefant.. obekväm med en stor klumpig mage.. 
Brukar skämtsamt säga: Föder gärna barn bara jag slapp att vara gravid :D 
 
Den största vinsten är ändå detta :D
Lycka!!
Mina yngsta prinsessor för några år sen :D 
 
Ha en fin dag i mörkret :) 
 

Bonuspappan och Tyra Myra

Igår kom äntligen våra barn hem :) 
 
Tyra låg vid ytterdörren och väntade på dem. Hon vankade av och an, tittade på mig, la sig ner, suckade, gick igen... 
När jag åkte till skolan för att hämta dem, suckade hon igen, gick upp på övervåningen och surade. 
 
När vi kom hem ropade jag: Tyra, barnen är hemma.... = Inte ett ljud!
Då ropade Linnea och Alice i kör: Tyra.. vi är hemma = DUNS... hopp.. hopp.. hopp.. Tassarna dansade ner för trappan från ovanvåningen och svansen roterade som en rotor.. men hopp och skutt mot barnen i hallen :D 
 
Ääääääntligen mina barn :D Hade hon kunnat tala hade hon nog sagt det :) 
 
Sen var hon är tjejerna var, gick mellan dem, krävde magkliande små händer på sin mage.. buffade med nosen på deras händer om de slutade klia (De har en veckas kliande att ta igen nu) ... Satte sig i soffan med dem  och myste...
 
Och så passade även vår bonuspappa på att hoppa in i soffan och mysa med tjejerna :D 
Han hade velat vara med till skolan och hämta dem.. men jobbade då och kunde inte komma ifrån. 
Ibland lyckas vi matcha så att båda kan hämta dem... men en av oss försöker alltid hämta dem eller vara hemma när de kommer. Ofta har det varit Peter för han kan styra sitt jobb lite mer än vad jag kunnat.. 
 
 
Tyra tycker nog att han kan vänta på sin tur :D För nu är det hennes barn :D
 
Tänk att en hund kan bli så mysig som våran Tyra... Hon bodde tillsammans med oss några dagar innan Peter flyttade in. 
Det var min tanke om att hon skulle få en egen start utan husse tillsammans med barnen. 
Hon var inte van vid barn men mina barn var vana vid rottweiler (hund överhuvudtaget)... Och de är också extremt duktiga på att närma sig hundar på ett lugnt och sansat sätt. 
Så Tyra fick "känna på" hur det var att vara i en familj på sitt eget sätt.. utan husse att ty sig till... 
 
Det roligaste när vi hämtade hem Tyra, var nog att hon sprang direkt till vår ytterdörr. Vi (barnen och jag) tittade på varandra och såg ut som frågetecken... 
Där och då visste vi att detta skulle bli bra! 
 
Hur var hon då?
Ja, för ett år sen, kröp hon gärna undan.. Var inte van vid att kramas, bli kramad och medgosad.. Hon var nästan lite skygg.. Hon var inte alls framåt... Hon gick gärna undan och la sig för sig själv..Hon lekte absolut inte..
 
Hur är hon idag?
HAHAHAHA... mer social hund får man fan leta efter! Hon älskar gos, hon buffar mer än gärna med nosen på oss om vi inte klappar på henne.. Hon älskar barnen och är gärna där de är.. Hon vill vara med och hon hittar definitivt till köket när någon är där (JA, även när vi inte är där.. sopor är gott stundtals).... Hon skuttar runt och leker... Hon älskar livet! 
 
Hon är verkligen en i familjen! 
 
Om man får en Rottweiler som Tyra, hon är nämligen "one of a kind".. får man tacka sin lyckliga stjärna :) 
Jag brukar säga: Vi kommer aldrig mer att få en som Tyra! 
Hon är så oerhört gosig, mysig och helt underbar!! 
 
..................................................................................................................................................
 
Nu borde jag fortsätta städa... Jag skulle behöva ringa in en städfirma.. orkar inte hålla på med det här skiten längre! 
Jag tycker om doften av nystädat.. Men jag tycker inte lika mycket om att städa!! 
 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Ha en fin dag! 
På återseende!

Morgongåva - Fullerö

Tänk att bo i Morgongåva. 
Tror ni man är lite extra lycklig där?
Varje morgon, får man ju en "morgongåva" :D
Vi var där en sväng idag och det såg så gemytligt ut.
 
Tycker faktiskt att det namnet är härligt! 
 
Appropå morgongåvor, när jag och min man gifte oss hade vi bestämt att vi inte skulle ha någon morgongåva. 
Vi åkte till Kreta på bröllopsresa och det var vår present till oss själva :D 
Jag älskar filmen på vårt bröllop. ÄLSKAR!!
 
 
Är så glad att den finns där, att det är bara att gå in och titta på den.. Känna känslan, lyckan och värmen..
Vår dag - Vårt liv. 
 
Efter att vi hade varit i Morgongåva åkte vi vidare till Fullerö. 
Älskade Fullerö :) 
Åkte dit för att äta en sen lunch i form av en räksmörgås. 
Men vi passade även på att köpa några småsaker. 
Tyvärr var en av sakerna trasig när vi kom hem och det betyder att det blir en vända upp dit i morgon igen för min del. 
TRIST... :D NOT!!
Såg nämligen en ljusstake som kanske får följa med hem i morgon :D Om den har tur... eller om jag... har tur kanske :D 
Älskar Fullerö!!! 
De har ALLTID något man "måste" köpa :D 
Tror aldrig jag har gått ut därifrån utan att ha hittat något. 
Sen vill jag slå en guldmedalj till dem för att de ALLTID har varit en av sponsorerna till Bloggmiddagen. 
TACK ♥
 
Köpte ett nytt ljus där också. Doftar helt ljuvligt och är ett massageljus. 
Så nu doftar vi citrongräs här hemma :D LOVE!
 
Hoppas ni har en fin kväll..
Själv ska jag landa i soffan bredvid min man och kika på BECK.
 
Over and out!