Lätt att göra ett bra jobb....

Att prata studier, jobb, yrken, arbetsplatser, fortsatta studier, gymnasie, högskola, universitet, yrkeshögskola, folkhögskola, komvux....
Ja... 
Självkännedom, vem är jag, intressen, kunskap, vad behöver jag, hur gör jag, stress, oro, tankar, går det, motstånd, framgång, rädsla, nya vänner, möjligheter, förändring, spänning..... 
 
Det där mina vänner, det är en liten del av mitt jobb :) 
 
Jag ÄLSKAR mitt jobb!! 
 
Jag bytte karriär från tandsköterska till SYV. 
När jag gick på Universitetet gjorde vi många egna stunder av vägledning där vi bland annat tittade på vår egen yrkeskarriär och våra vägar mot förändring...
 
Jag gick egentligen från vägledning till vägledning. Hur då?
Hm... jag jobbade med tandvårdsrädda. 
Ett härligt jobb, ett spännande jobb och framför allt, en utmaning, att ge patienten ett sånt självförtroende att den vågade komma till kliniken, komma in i rummet, öppna munnen.. för att slutligen få behandling. 
WOW! 
När vi lyckades så kändes det som en högvinst! 
 
På samma sätt kan ett vägledningsmöte se ut. Det är ofta en serie av träffar. 
Där man börjar med ett möte för att få förtroende, lyssna, fundera och gå vidare... Ibland räcker det med en träff, ibland måste man träffas fler gånger... 
Det är den sökande som avgör om informationen räcker, om samtalet behöver utökas för att mer kunskap om vad som behövs...
 
Sen 2014 har jag varit på samma skola. En skola där både elever och övrig personal är helt fantastiska. 
Det är "lätt" att känna att jag gör ett bra jobb där. 
Personalen är inbjudande och förstår vikten av att eleverna får bra vägledning. 
Eleverna älskar att ha sina vägledningslektioner. 
Jag har lektioner i alla klasser, från 1:an till 9:an. 
I 9:an har jag i genomsnitt 4-6 lektioner där vi går igenom gymnasiet, tankar kring intresse, framtid och massor av andra funderingar. 
Utöver det har vi även individuella samtal där fokus är: eleven, intressen, tankar och förstås gymnasievalet. 
 
Jag ÄLSKAR "min" skola! 
 
Och när man dessutom får höra: Ewa, du är den bästa SYV vi haft.... 
Ja, då kan jag ärligt erkänna, att jag får något fuktigt innanför ögonlocket.. och att mitt hjärta blir extra varmt..
För vet ni vad "mina" älskade ungar.. det är tack vare ER jag får möjligheten att göra ett bra jobb. 
Utan er skulle det aldrig gå! 
Så tack för att ni är dem ni är... Glöm aldrig att ni är de mest fantastiska personerna i världen!! 
 
 

De 9 bästa...

Att samla på sig bilder idag är ju något helt annat än vad det var förut :) 
 
Säger bara: Kodak :D Och ler riktigt stort...
Sen blev det dåliga pixlar.. och nu är det bara grymma pixlar och hur mkt minne som helst :D
 
Jag gillar IG!
Igår kollade jag vilka som var mina 9 mest gillade bilder :) 
Här kommer dom..
Alltså... min vigselring :D
Jag tittar nog på den varje dag... Älskar den!! 
Och mitt armband som jag fick av min svärmor i gåva inför vårt bröllop... Åh, jag älskar det! 
Våra fina bröllopsbilder.. I DO LOVE THEM!! 
Och våra fina tjejer... så glada, så lyckliga och de bara mös hela dagen igenom... vilken dag vi hade...
Men bland alla lyckliga bilder som är mest gillade... har jag även den mest sorliga bilden... 
Från april... vi glömmer aldrig den 7 april 2017... Vedervärdigt!! 
Poliserna gick från trappan på Sergelstorg med blommor till polisbilen som stod utanför Åhléns.... Det var många som grät... Många som bara stod stilla och hade en tom blick... Många som.. ja.. vi alla som var där, var helt klart tagna av många olika känslor... 
 
Men livet går ju som sagt var vidare... även om man förlorat någon.. märkligt... Mycket märkligt... 
 
Och på tal om livet.. Idag kom våra små liv hem igen :D 
De fick ett uppdrag och utfördet det förstås korrekt :D 
Klä julgranen :) 
 
Om jag inte avskydde att sopa upp barr så himla mycket så skulle vi ha en kungsgran.. Men jag avskyr det! Och då får substitutet plastgran fungera alldeles utmärkt... Bara doften som saknas.. Måste alltså investera i ett doftljus som doftar gran :D 
Vet var det finns såna.. så det blir väl en vända till den affären någon gång under veckan :D 
 
Ja... Och vad vore livet utan vänner??
Idag kom det ett härligt brev.. ett brev fyllt av.. Kärlek!!
Tack fina J ♥ 
Så mysigt att få ett sånt härligt brev :) Det värmde.. och gott.. ja riktigt gott var det också :D 
 
Ha en fortsatt bra kväll.. själv säger jag: Godnatt... 
I morgon blir det Rimbo och vägledning för hela slanten :D 
Bästa skolan!! 
 
Ha de! 

Ingen varnar för vad som kan hända när man.....

När man får det där + på gravstickan.... 
Kommer ni ihåg den känslan?
Ja, det gör nog de flesta blivande mammorna....
Känslor = glad - ledsen - förväntansfull - livrädd - tveksam - överlycklig - och massor av övriga känslor..
 
MEN... Ingen talar om..... alla sakerna som kan komma med en graviditet... och allt som kan komma när bebisen är född... 
 
När man är gravid: högt blodtryck, lågt blodtryck, graviditetsdiabetes, klåda från helvetet, förgiftningar, blodproppar... ja gud vet vad... 
 
I samband med förlossning: Smärtan från helvetet ;) korta snabba / långa utdragna förlossningar, Lätta - svåra, graviditetsdepression, blödningar i mängd och parti, korsstygnssömmar kors och tvärs... ja och allt annat... 
 
När bebisen är född: mardrömmen PSD.... inget är värre! Men lite mindre hemska saker som noll sömn och diverse koliksmärtor och föräldrar som ser dubbelt.... Och MKT mer än så.... 
 
Ändå så är det ju typ det bästa som finns att få en bebis :) Konstigt nog!! 
 
När jag fick tvillingarna så hade jag inte en aning om HUR sjuk man kunde bli i en graviditet.... Kräktes till vecka 23... lycklig när det upphörde.. för att börja kräkas igen i vecka 25... typ... Sen släppte min hud från kroppen.. och jag fick stora blåsor på magen... Fick gå på extra ul för att se att barnen mådde bra.. fick äta brickanyl för att få dem att hållas kvar... Kunde inte äta brickanyl för jag fick såna otroliga biverkningar... blev inlagd på sjukhuset för att ligga still... herre jösses.... blev hemskickad på nåder med order om att LIGGA still... wtf.... var stor som en välgödd julgris och hatade mig själv i varje millimeter... Planerat snitt i v. 35 efter att jag och min läkare hade haft ÅTSKILLIGA dispyter om hur jag mådde... 
 
Snittet.. = helvetet på jorden!
Epiduralen tog INTE... jag kände första draget med skalpellen... och kommer än idag ihåg: HELVETE... 
Kände något vasst i axeln och somnade gott..
Vaknade på intensiven... och undrade var i hela friden jag var... 
Tål inte vissa läkemedel och var så gott som bortdomnad i ett par dygn...
Blev förlamad av epiduralen och hade förlamade ben i två dygn.. behöver jag säga: PANIK??
 
Väl hemma.... Ja.. det är en lång historia och den orkar jag inte med...
 
Men vad jag tänkte komma till är: ingen talar om att barn kan ge oss så mycket erfarenhet att vi knappt vet hur vi ska agera med all vår kunskap :) 
 
Min ena tvillingdotter krampade stundtals och jag sprang på sjukhusets barnavdelning med jämna mellanrum.. det var bara det att där, där krampade hon aldrig.. Och det ledde förstås till.. ja vad tror ni, jag blev förstås inte trodd... 
Jag var livrädd varje gång och tänkte: Herre gud, vad är det som händer??
Hon var dessutom aldrig nöjd.. aldrig någonsin.. bara i babysittern... 
 
När hon sen några år senare faktiskt fick diagnosen: Epilepsi...
Då föll ju alla bitar på plats! 
 
Hennes diagnos: Autism - ADHD - Mental R - Epilepsi.... Den satte världen i gungning... 10 maj... 
 
Men tänk så mycket erfarenhet jag har fått... den är guld värd!! Och i mitt yrke som studie- och yrkesvägledare har jag kunskap om bra mycket mer än många andra... nämligen NPF och hur man bemöter personer på olika sätt... känna efter... bemöta... samtalsstruktur... och så vidare...
 
Men när man sitter där och stickan visar + ... kunde man inte få en manual då? ;) 
 
Nej, det är klart man inte får! 
Därför blir jag lite extra glad när jag t.ex. såg att 1177 hade ett stort reportage om EP och vad man kan tänka på..
För ännu idag 2017 så finns det folk, som på allvar tror, att man ska sätta något i en epileptikers mun när den får anfall för att skydda den mot att svälja tungan...tugga sönder sina tänder.. med mera...
OMG!! 
Jag blir mörkrädd!! 
Det ÄR the big NO NO NO NO NO NO NO NO .... 
 
Det är stundtals svårt att leva med en anhörig som har ep... eller ja, egentligen är det väl alltid tufft.. man vet vad som kan hända... och jag drömmer ibland mardrömmar om att jag hittar min dotter... på ett sätt jag absolut inte vill.. efter att hon haft ett ep-anfall... 
Jag kan känna ren skräck i att hon faktiskt kan dö... på grund av ett anfall...
 
Det var också därför jag tog beslutet i att jobba mindre den här hösten.. eftersom hon haft så mycket anfall och kraftiga kännigar... 
Senast idag fick hon ett litet partiellt anfall i armen när vi satt på caféet... hon skulle hälla upp sin läsk i sitt glas.. och vips började handen skaka.. blev blek om nosen och sa: Mamma, jag känner att det är något fel på mig... 
 
Idag heter det så här: 
  • Generaliserade anfall, då stora delar av hjärnan är inblandad från anfallets start.
  • Fokala anfall, som startar i en begränsad del av hjärnan (Det här fick min dotter idag)
Förut sa man grand mal om stora anfall... sen ändrade det till något annat och något annat.. och idag heter det alltså som ovan.... 
Jag säger partiellt och grand mal... för då vet jag vad jag själv menar och de flesta människor känner igen grand mal.... 
 
Men A och O.... INGA saker i munnen på en epileptiker... Snälla!!! 
 
Tänk... allt det här.. och mycket mer.. kan man få med ett litet + på stickan :D