Sömnen är borta och humöret likaså

Jaha, hej på dig ont i magen, migrän och tårar!
 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. FY vad jag tycker illa om mig själv som slutade på HLD. 
Men gjort är gjort och det kommer inte tillbaka hur mkt jag än önskar, tänker och hoppas. 
 
Däremot så måste jag göra det bästa av situationen!
 
Tjänsten jag skulle ta över, handlade om det jag ÄLSKAR absolut mest, att jobba med ungdomar (och barn)... Det var bara det att det fanns inte några ungdomar att jobba med. 
Det var en tom dator med några arkiv/filer och inga fysiska personer att samtala med eller bygga relationer med...
 
Jag kände mig så tom, ledsen och vilse i min profession. ALDRIG hade jag väl tänkt att det jag skulle komma till: var noll och ingenting.
 
När jag tog beslutet att säga upp mig, efter 3 veckors stirrande in i ett rum lika tomt som mitt förväntade jobb, så säger en av de nu fd kollegorna: Ja det där är ju så tråkigt så det finns inte...
 
Tack!
 
Jag hade drömmar, planer och visioner när jag tog jobbet. Men där besannades att det var: Så tråkigt så det inte ens finns...
 
Och där hamnade jag! 
Som ett djävla eko..... Min kunskap och mitt engagemang var alltså värt = NOLL och INGENTING! 
 
Ett djävla pucko som just tagit steget för att få jobba med ungdomar... som inte fanns.... Och där borta på min älskade fd arbetsplats var min gamla tjänst redan tillsatt och det enda jag hade kvar var sorgen i att inte längre få jobba med det jag älskar mest... 
 
Tack som fan! 
 
Mitt mål är fortfaranade att få jobba med barn och ungdomar! För det är det bästa som finns :) Det är glädje, det är kreativt och det är fantastiskt fullt med energi och spontanitet :) 
Det är där jag "lever" i min profession. Det är där jag känner att jag fyller en funktion...
 
Att sitta med dessa levande, spontana och framtidssökande ungdomarna är helt fantastiskt. De har så mycket drömmar, de har så många mål... inte alla... en del har inte en aning, de vet knappt vad de ska göra nästa vecka.. 
Men det är ju det som är så härligt! 
Och mitt bland det så får man vara med och öppna dörrar, en del på glänt, en del knappt alls och en del hamnar på vidgavel :) 
Och man vet aldrig riktigt hur det slutar :) Det är fantastiskt spännande! 
Och det vill jag göra! 
 
Som jag lever just nu, så kan jag inte sova på nätterna, jag vaknar mitt i natten med migrän, jag har en klump i magen och mina ögonlock bränner av tårar...
 
Snabba lösningar är inte alltid de bästa, en en vis människa en gång till en person som den vägledde.  Det var jag själv som sa det men just då inte till mig själv.... 
 
Det jag känner nu, är sorg, sorg för att jag gjorde ett stort misstag i livet, men som många av mina närmsta vänner och även mina stöttepelare i den här situationen säger: Det kommer att komma något gott ur det! 
Allt sker av en anledning!
 
Och kanske är min anledning just nu att faktiskt ta och ransaka mig själv och mitt liv. Kanske jag nu måste inse att jag inte kan jobba 200% och vara alla djävla människor till lags... 
Kanske det är dags att faktiskt tillåta sig att känna känslor, både glädje och sorg i att mitt liv är under en enorm förändring.... 
 
Kanske det är dags, att jag EN gång för alla, faktiskt erkänner att jag är en människa som är i behov av omsorg och kärlek, inte bara den som ska ge och ge och ge.. utan att jag ska lära mig ta emot den också... 
I både mitt alldeles underbara förhållande, genom min familj och genom min yrkesroll...
 
Det är MIN tid nu!! 
 
Tack Peter för att du håller mig uppe, stöttar mig och älskar mig villkorslöst. 
Jag visste inte att sån kärlek fanns förutom från barnen. Ni (min familj) är mitt allt, ni är mitt syre, min kärlek och mitt liv.  
Det är ER jag älskar över allt annat! 
 
 
 
 
 

Kan drömmar dö?

Mitt jobb går "lite" ut på att hitta personers drömmar, önskemål och framtid. 
Ja, jag ska inte hitta det bokstavligen, det jobbet gör de själva. 
Men genom samtal så kommer man till egna slutsatser och varje person sitter på "svaret" själv. 
 
Det är en mäktig känsla när den man vägleder säger: AHA..... Ja men precis så menade jag, precis så tänkte jag, ja men exakt så var det... Hur visste du det? 
Jag återspeglar endast dina egna ord... 
 
Jag kommer ihåg när jag vägledde en kompis som hade "fastnat" lite i ett ganska snävt tänk.. men efter en stunds samtal så sa personen: Ja men så har jag aldrig tänkt..
Jo, sa jag, det var precis det du gjorde ♥
 
Jag skulle själv behöva träffa en vägledare. Idag på jobbet så hade jag ett litet vägledsningssamtal med mig själv... Gick ju så där kan jag säga :D 
Nästan så man kan tro att man är biopolär när man sitter där och bollar tankar mot varandra, för- och nackdelar, + och -.... 
 
Men min stora fråga i livet är fortfarande: Vad vill jag göra? 
Eller egentligen så vet jag vad jag vill göra, men nu är det inte ekonomiskt hållbart. Och kanske det aldrig blir det?
Så, kan drömmar dö? 
 
Ja om man dödar dem så kan de göra det. Men drömmar kan livnäras genom fortsatt bearbetat tankejobb :) 
 
Om människor aldrig vågade tro på sina drömmar så skulle det aldrig öppnas några nya företag! 
 
Men om man inte har kapitalet och inte får (tex) banken med sig så är det svårt att starta sin dröm... behöver inte vara, men kan va!
 
 
Nej, jag har ingen dröm om att få bli någon tomtes hjort :) Men jag älskar snapchat!! 
 
Jo men förresten, nu är jag tillbaka på ett av mina gamla jobb :) Det är fantastiskt kul att mötas av kramar och välkommen tillbaka :) 
Man blir glad! 
Nu ska jag börja "bygga" upp lite saker där :) Och det känns superspännande! 
 
Men min dröm tänker jag bibehålla, så den någon gång kan gå i uppfyllelse :) Den ska få ligga och gro inom mig :) Och vem vet, en dag, någon gång, kanske???? 
 
Nu önskar jag dig en trevlig kväll, var rädd om dig, lev och njut!
 
Kram

Borde det inte vara förbjudet att köpa julklappar?

Nu börjar hysterin!
 
Överallt så ser jag statusar och inlägg om "Nu är juklapparna klara"... "Herre gud jag har inte köpt en enda julklapp"... "PANIK, julen blir fattig i år för pengarna är slut"..... "Oj, i år blir julen extra dyr på grund av allt som barnen önskar sig..."
 
Ja, det är väl lite av allt här typ? Skillnaden är inte större för min del. I alla år är det jag som köpt barnens juklappar.. så den ekonomiska smällen blir den samma som alltid... Ingen skillnad!
 
Men varje år så funderar jag på: Är det verkligen sunt att handla så mkt julklappar? 
 
Jag vet inte hur det är med era barn?
 
Men mina två yngsta är intresserade av sina julklappar en timme eller två efter att de har öppnat dem... Sen ligger de slängda i något hörn, med lite tur.... 
Ja riktigt så illa är det väl inte men om man generaliserar det så är det så. 
 
I år har mina två yngsta skrivit ganska så fina och bra önskelistor. Det är inget som är "oöverkomligt". Och det är sånt som de faktiskt har pratat om en hel del...
Och några av sakerna ska jag köpa till dem.... 
 
Jag brukar vara klar med julklapparna vid det här laget. I år har jag köpt EN! EN enda... och det är till Alice... En sak som hon har frågat efter i ett år snart :) Får väl hoppas att hon blir glad :) 
 
En del har en fast summa som de köper julklappar för. Det är väl toppen antar jag. Själv har jag aldrig haft det. Utan mer köpt om det är något jag gillar eller vet att de önskat sig.
 
Ja detta eviga shoppande. Ibland blir jag matt när jag ser hysterin som infaller varje år vid den här tidpunkten... Herre gud vad folk handlar :) 
Jag säger inte att det är fel... alla gör som de vill...men lite matt blir man.
Iaf när jag tänker på HUR många barn det är som inte får något överhuvudtaget.
 
På Åland har de dragit igång ett projekt där man köper en juklapp för 30 Euro till barn som inte får något på julen. På det sättet får de iaf en julklapp till ett ganska bra värde. 
Jag önskar verkligen att det blir ett bra alternativ för de här barnen! 
 
Ja, alla har silversked i munnen när de föds! Och Julen är så laddad med måsten, krav och påhittade behov. 
 
I år ska Peter och jag vara själva på julen eftersom barnen är hos sin pappa. Vi har pratat om att eventuellt resa bort, alternativt bädda ner oss i sängen och bara vara... Vi får väl se vad vi väljer :) 
 
Vi firar med barnen när de kommer hem i stället :) På det sättet får ju barnen två jular :) En hos pappa och en hos oss :) 
Jag längtar redan till nästa jul när det är "vår" jul :) 
 
Vad är det viktigaste på julen eller med julen?