Kan drömmar dö?

Mitt jobb går "lite" ut på att hitta personers drömmar, önskemål och framtid. 
Ja, jag ska inte hitta det bokstavligen, det jobbet gör de själva. 
Men genom samtal så kommer man till egna slutsatser och varje person sitter på "svaret" själv. 
 
Det är en mäktig känsla när den man vägleder säger: AHA..... Ja men precis så menade jag, precis så tänkte jag, ja men exakt så var det... Hur visste du det? 
Jag återspeglar endast dina egna ord... 
 
Jag kommer ihåg när jag vägledde en kompis som hade "fastnat" lite i ett ganska snävt tänk.. men efter en stunds samtal så sa personen: Ja men så har jag aldrig tänkt..
Jo, sa jag, det var precis det du gjorde ♥
 
Jag skulle själv behöva träffa en vägledare. Idag på jobbet så hade jag ett litet vägledsningssamtal med mig själv... Gick ju så där kan jag säga :D 
Nästan så man kan tro att man är biopolär när man sitter där och bollar tankar mot varandra, för- och nackdelar, + och -.... 
 
Men min stora fråga i livet är fortfarande: Vad vill jag göra? 
Eller egentligen så vet jag vad jag vill göra, men nu är det inte ekonomiskt hållbart. Och kanske det aldrig blir det?
Så, kan drömmar dö? 
 
Ja om man dödar dem så kan de göra det. Men drömmar kan livnäras genom fortsatt bearbetat tankejobb :) 
 
Om människor aldrig vågade tro på sina drömmar så skulle det aldrig öppnas några nya företag! 
 
Men om man inte har kapitalet och inte får (tex) banken med sig så är det svårt att starta sin dröm... behöver inte vara, men kan va!
 
 
Nej, jag har ingen dröm om att få bli någon tomtes hjort :) Men jag älskar snapchat!! 
 
Jo men förresten, nu är jag tillbaka på ett av mina gamla jobb :) Det är fantastiskt kul att mötas av kramar och välkommen tillbaka :) 
Man blir glad! 
Nu ska jag börja "bygga" upp lite saker där :) Och det känns superspännande! 
 
Men min dröm tänker jag bibehålla, så den någon gång kan gå i uppfyllelse :) Den ska få ligga och gro inom mig :) Och vem vet, en dag, någon gång, kanske???? 
 
Nu önskar jag dig en trevlig kväll, var rädd om dig, lev och njut!
 
Kram

Borde det inte vara förbjudet att köpa julklappar?

Nu börjar hysterin!
 
Överallt så ser jag statusar och inlägg om "Nu är juklapparna klara"... "Herre gud jag har inte köpt en enda julklapp"... "PANIK, julen blir fattig i år för pengarna är slut"..... "Oj, i år blir julen extra dyr på grund av allt som barnen önskar sig..."
 
Ja, det är väl lite av allt här typ? Skillnaden är inte större för min del. I alla år är det jag som köpt barnens juklappar.. så den ekonomiska smällen blir den samma som alltid... Ingen skillnad!
 
Men varje år så funderar jag på: Är det verkligen sunt att handla så mkt julklappar? 
 
Jag vet inte hur det är med era barn?
 
Men mina två yngsta är intresserade av sina julklappar en timme eller två efter att de har öppnat dem... Sen ligger de slängda i något hörn, med lite tur.... 
Ja riktigt så illa är det väl inte men om man generaliserar det så är det så. 
 
I år har mina två yngsta skrivit ganska så fina och bra önskelistor. Det är inget som är "oöverkomligt". Och det är sånt som de faktiskt har pratat om en hel del...
Och några av sakerna ska jag köpa till dem.... 
 
Jag brukar vara klar med julklapparna vid det här laget. I år har jag köpt EN! EN enda... och det är till Alice... En sak som hon har frågat efter i ett år snart :) Får väl hoppas att hon blir glad :) 
 
En del har en fast summa som de köper julklappar för. Det är väl toppen antar jag. Själv har jag aldrig haft det. Utan mer köpt om det är något jag gillar eller vet att de önskat sig.
 
Ja detta eviga shoppande. Ibland blir jag matt när jag ser hysterin som infaller varje år vid den här tidpunkten... Herre gud vad folk handlar :) 
Jag säger inte att det är fel... alla gör som de vill...men lite matt blir man.
Iaf när jag tänker på HUR många barn det är som inte får något överhuvudtaget.
 
På Åland har de dragit igång ett projekt där man köper en juklapp för 30 Euro till barn som inte får något på julen. På det sättet får de iaf en julklapp till ett ganska bra värde. 
Jag önskar verkligen att det blir ett bra alternativ för de här barnen! 
 
Ja, alla har silversked i munnen när de föds! Och Julen är så laddad med måsten, krav och påhittade behov. 
 
I år ska Peter och jag vara själva på julen eftersom barnen är hos sin pappa. Vi har pratat om att eventuellt resa bort, alternativt bädda ner oss i sängen och bara vara... Vi får väl se vad vi väljer :) 
 
Vi firar med barnen när de kommer hem i stället :) På det sättet får ju barnen två jular :) En hos pappa och en hos oss :) 
Jag längtar redan till nästa jul när det är "vår" jul :) 
 
Vad är det viktigaste på julen eller med julen? 
 
 

När man behöver känna....

Igår hade jag skrivit tre långa inlägg här på bloggen. Skrivna i ilska och irritation. 
Jag läste igenom dem och raderade dem... om och om igen...
Orden som jag skrev ner var inte jag. Det var ilska, frustration och sorg. 
Det gynnar ingen att läsa sånt skit! 
 
Jag kan helt enkelt inte rå för att en del inte tänker växa upp och acceptera situationen. Det får stå för den personen och det är INTE mitt ansvar! 
 
Däremot så har jagboostat med kärlek genom att jag har varit på min älskade skola i Rimbo ett par dagar och haft vägledning för 9:orna. ÄLSKAR!
De här dagarna har varit som ren medicin för min själ och hela mitt väsen. 
TACKSAMHET! 
Att mötas av så mycket omtanke, glädje och respekt. 
 
Och idag åt jag lunch tillsammans med bland annat skolsköterskan. En helt fantastisk kvinna som jobbat som ssk sen 70-talet... Hon berättade fantastiska historier från sina olika arbetsområden, 
Vi pratade även om vidden av att känna tacksamhet, samt att lära sig känna tacksamhet och att komma ihåg att känna tacksamhet. 
Hela hon var som en enda stor medicin för mig idag på lunchen. Jag behövde verkligen få alla hennes kloka ord sagda till mig. 
 
När jag körde hem så funderade jag rätt mycket på allt hon sa vid lunchen. Och jag kände: FAN, du måste bli mkt bättre på att skaka av dig obehagliga människor och deras dåliga energi. TA INTE ÅT DIG!
Man kan aldrig ta ansvar för vad en annan människa säger eller gör, det får den göra själv! 
 
Men jag har ju så extremt lätt för att ta in andras känslor och andras negativa skitsaker... Borde skaffa mig en dräkt i teflon och strunta i allt vad dumheter är! 
 
Nåja, jag tänker iaf försöka att bli MKT bättre på det här med tacksamhet! 
Jag brukar ha min farmor som förebild. Hon om någon kunde den modellen med tanke på allt hon hade varit med om. Att se framåt, att känna glädje i det lilla och det stora, att vara positiv och släppa allt negativt.. 
 
Tänk positivt! Låt det negativa rinna av! 
 
 
 
Så måste jag verkligen börja tänka..... Ut med soporna och ta aldrig in dem igen i mitt liv!!
 
PUSS och KÄRLEK!!!