"Har du glömt dem?"

Idag åkte jag över till Åland för att få vara tillsammans med min älskade äldsta dotter och hennes familj.
Att få krama och pussa på mina älskade barnbarn Lukas (Luke) och Leiah ♥
Jag har längtat efter dem så himla mycket!!
Ibland så kan jag känna att jag mår "dåligt" över att vara så långt ifrån dem. Vill ha dem nära så jag kan vara med dem precis när jag eller de själva vill ♥
Jag önskar att jag kunde ha dem MYCKET mer!! Att de skulle kunna komma och bara sova över här... att vi bara kunde äta en middag tillsammans... eller bara att jag fick hämta dem från dagis.... Ja närhet!!
 
Och idag så åkte jag SJÄLV!! Och det gjorde jag för att jag skulle få ALL tid tillsammans med dem och min dotter ♥
Vi hade det jättemysigt... men tiden går alldeles för fort :( Och jag var tvungen att åka tillbaka hem.
Jag grät faktiskt när jag åkte därifrån!! Och mest för att det gjorde så ont att lämna min dotter... men även för att både Luke och Leiah ville åka med mig hem... Åhhhh...
jag älskar dem så mycket så det gör ONT!! De är mina älskade äldsta barnbarn och de är mina diamanter!!!
De är mitt livs efterätt!!!
 
När jag kom dit idag så blev de så glada så de knappt fick fram några ljud :) Leiah flög upp i min famn medans Luke blev så glad så han började sjunga :) Det är KÄRLEK!!!
Sen frågade Luke: Var är Linnea och Alice?
Jag svarade att de inte var med..
Då säger Luke: Har du glömt dem?
:)
Älskade unge :)
 
Ja det var en fin dag!! På alla sätt och vis förutom att jag fick för några timmar med dem ♥
Älskar er mina fina fina fina fina barnbarn. Ni är min lycka och glädje!!! och jag kommer för alltid att ha en MYCKET speciell plats i mitt hjärta bara för er ♥

Att vara förälder till barn med funktionsnedsättning

Jag blir ganska så trött på okunskap!
Samtidigt så förstår jag att gemenman inte kan eller vill eller ens orkar förstå en del saker...
 
Men när okunskapen blir till ren dumhet så säger jag ifrån!!
 
Som förälder har jag många gånger valt att t.ex. undvika att gå ut samtidigt som andra bara för att jag inte orkar med konsekvensen av min dotters handlande. Och det gäller när hon var mindre...
Hon hade väldigt svårt för sociala kontakter och kunde lätt bli stressad med olika "dåliga" beteenden som påföljd...
Tror ni man då väljer att gå ut samtidigt som någon annan i ett trapphus t.ex.???
 
NO WAY!!
 
För det första så kanske man inte orkar ta konflikten, upprördheten eller omständigheterna som blir.. för det andra så vill man sitt barn något bättre än situationen som uppstår....
 
Min dotter hade en period i livet när hon skrek... och hon skrek... och hon skrek... hon skrek faktiskt tills hon var 14 månader.. detta var innan diagnosen... Det var skitjobbigt och jag undrade många gånger HUR ska jag göra för att få henne nöjd??
 
Hon fick sin första diagnos när hon var 3 år = ADHD ... synerligen svår sådan.. hon var totalt onåbar stundtals. 10 maj 2001 fick hon sen ALLA sina diagnoser: Autism, ADHD, utvecklingsstörning (MR) och epilepsi...
Nu föll många bitar på plats... men samtidigt föll även jag i bitar!! Av sorg!!!
 
Min dotter var krafitigt rymningsbenägen!! Och många gånger fick jag stoppa henne från att rusa rakt ut i trafiken...
Och vet ni vad.. min dotter gillar inte närkontakt... och vad tror ni händer när man ska stoppa ett barn från att rusa rakt ut i trafiken??
Jo man måste ta i barnet = Närkontakt!!
Vilket i sin tur ledde till att hon kunde skrika rakt ut med hög röst: Aaaaaaaaaaj du slår mig!!
 
Försök att sätta dig in i min situation??
 
Här står jag och ska rädda mitt barn från att bli överkörd... samtidigt som det står någon en bit bort och tror att jag slår mitt barn....
 
Var är skylten med texten: FUNKTIONSNEDSATT....
 
Och alla de gånger som min dotter skrikigt om andra saker när vi är ute bland allmänheten.. bara för att hon inte förstår situationen eller bara för att hon är rädd och känner sig obekväm...
Ja det är otal gånger... Och där står jag som förälder och ska försöka behålla mitt lugn samtidigt som jag känner hur blickar från oförstående människor "tar sina egna slutsatser"....
Tänk om de bara hade kunnat fråga istället för att döma!!!
 
Jag säger bara att om du ser en sån situation... eller hör... eller något annat.. DÖM INTE!!!
 
Vem är du att döma innan du vet fakta???
 
Och varför skriver jag det här inlägget??
 
Jo därför att årtalet är 2013 och fortfarande så finns det så mycket oförstående människor i samhället... och det kommer det alltid att göra... men när jag märker att vissa är fulla av ren och skär DUMHET så vill jag bara poängtera: Döm inte förräns du har klara fakta varför en del saker är som de är!!

Ääääääntligen ska jag iväg på några skojiga saker igen :)

Som jag saknat att vara ute bland mina älskade bloggvänner och syregivare :)
 
Och nu har jag två roliga saker framför mig :) WIIIEEEE :) Som jag längtar!!
Våren kom nu!!
 
Först ska jag iväg till Loppi :) Och det ser jag så fram emot!!
 
Sen ska jag unna mig STORA BLOGGDAGEN :) Och dit ska jag gå med finaste Anna :) Nu är det betalt och klart :) Happy me!!!
 
Och kvällen innan stora bloggdagen så ska jag ju faktiskt se på Bosse Sprängsten :)
 
Nu känns det genast lite bättre :) Härligt!!
 
Och vad som är ännu bättre är att den 6/6 åker jag till Turkiet.... SOL SOL SOL SOL ...
 
Puss