Om man vill ha något får man köpa det själv!

De allra flesta känner väl till Mumin? Kan inte vara många som inte gör det...
 
Jag älskar mumin och hans familj :) En härlig blandning av olika karaktärer :)
Mamman som är den som håller familjen uppe, pappan som.. ja gud vet vad.. Snorkfröken som är en liten primadonna... Hemulen som stuffar fram med näsan i buskarna..
Snusmumriken som ger sig av på sina årliga resor... Sniff som är en harig typ som gärna vill vara tuff... Morran den ensamma och missförstådda...
Och My.. den lilla illvilliga smått elaka spjuvern.. och så stinky som är allmänt vidrig men samtidigt så söt :)
Och alla andra förstås :)
 
När jag var in på en affär i Täby C så visade det sig att de hade några få tavlor där med muminfigurerna på. Jag tänkte på dem rätt länge och kände: Fasen, jag kanske skulle unna mig dem?!
Sen blev det inget mer än så...
 
Jag samlar på muggarna och även på några andra saker med Mumin på. Är rätt nöjd med min fina "lilla" samling :)
 
Men så idag!
 
Det kom ett mail från designonline.se med rabatt på massor av olika saker :) och där... där låg de fina tavlorna med mumin på... Och ja, då kände jag: OM, man vill ha nåt, då får man banne mig se till att köpa det själv!
 
Sagt och gjort, jag beställde dem och tänker nu samla på allihop så jag får deras "släktträd" :D
Det finns ju ingen annan som kommer att köpa det till mig :D Och JA, jag vill ha dem!!
Och ska de bli mina.... ja.... då är det jag själv som får stå för det! :)
 
Nu väntar jag med spänning på mina nya fina mumisar :D
 
Det här kan man läsa om samlingen:
 
Mumin dekorationsträd

Det underbara Mumin dekorationsträd från Arabia består av 13 porslinsplattor som tillsammans bildar ett träd som du kan hänga upp på väggen.

Plattorna lanseras i fem omgångar och kan köpas under en begränsad tid. Nya plattor släpps varje halvår och de sista plattorna kan köpas till och med sista december 2017.


Varje platta förställer en av Tove Janssons karaktärer från Mumindalen och kan användas separat om du inte har tålamod att vänta på hela trädet. Men den som väntar på någonting gott...


Muminmamma kan köpas fram till 31 december. 2015.
Muminpappa kan köpas fram till 31 december. 2015.
Mumintrollet kan köpas fram till 30 juni 2016.
Lilla My kan köpas fram till 30 juni 2016.
Snusmumriken kan köpas fram till 30 juni 2016.
Snorkfröken kan köpas fram till 31 december 2016.
Mymlan kan köpas fram till 31 december 2016.

Ser verkligen fram emot att få ihop mitt eget träd :) Ska bli kul att vänta in de nya plattorna så man får samlingen komplett :D
 
Kram från mig till dig :)
 

Bland toppar och magont

Skida - Skida - Åka snöscooter - Träffa tomten - middag - Toppstugan..... hästar...
 
Ja sammanfattningen över vår vecka i Idre skulle kunna se ut så där i korta drag.
 
Jag älskar Idre! Lagom höga backar, solsken och snö(storm). Vi åkte upp förra söndagen och på (sista biten) slingriga vägar tog vi oss sakta fram. Kvällen innan hade det varit ett riktigt skitväder och vägen var därefter.
Men fram kom vi!
 
Vi stannade till nere i Idre by och handlade på oss lite frukost på det stora ICA. Inte för att det lilla ICA uppe inte har frukost utan för att vi inte visste hur länge vi hade på oss när vi kom fram. Och vi var dessutom rätt trötta.
 
När vi kom fram till stugan så gick luften ur oss och vi blev supertrötta!
Gjorde bara det nödvändigaste, som att bädda och sen såg vi på TV en stund för att sen somna gott :)
 
Dagarna gick... Tjejerna gick på Skidskola med Viktor = Världens bästa skidlärare!!
Min yngsta lilla glädjestråle... (mutterbuse) var på ett varierande humör hela veckan :) Men hos Viktor då sken hon upp :)
Och vips så skidade hon som om hon aldrig hade gjort annat :) Linnea däremot, hon satte det här med skidning direkt och är nog nästa stjärna i Sverige :D
 
Så stolt över dem båda!!!
 
Så kom då julafton, den där dagen som tjejerna hade väntat på hela veckan :) Och visst hade tomten kommit även till stugan :D
Vi hade bokat bord på Farfars hörna och åt en fantastisk julmiddag. SÅ GOTT!!

Mätta och suddiga!
 
Dagen efter skidade tjejerna lite mer, jag var ute och red
.... och sen gjorde vi oss i ordning för att åka upp till Toppstugan.
Det blåste nåt kopiöst!  Vi trodde ett tag att vi skulle blåsa bort men upp kom vi  :)
Åt århundradets godaste middag .... My god!!
 
Barnen hade en meny och vi vuxna hade en.... GOD DAMN vad gott det var!!
Vi fick inte sitta så länge för helt plötsligt blev Alice dålig... Och hon blev sämre snabbt... Vi kände att vi inte riktigt visste vad som var "felet" och åkte därför ner ganska omgående...
 
Dagen efter scooter och fjällturen så var inte vår lilla Alice pigg alls... Hon ville ogärna röra sig och hon ville absolut inte ha något att äta...
Mammahjärtat blir ju direkt oroligt!
Och eftersom tecknet på blindtarmsinflammation var ganska så stort så fick hon träffa den fantastiska läkaren Johan på Idre Fjäll... Han var ganska så säker på att det var blindtarmen som spökade och skrev remis ner till Mora Lasarett...
 
Två timmars bilfärd ner... TVÅ timmar... Man ska fan inte vara döende när man är på semester! Men what to do?
Som tur var somnade Alice ganska omgående och sov hela resan. Tack!
Väl nere på sjukhuset så gick allt jättefort. Det kom urgullig personal och tog hand om oss genast.
De var GULD värda!!!
 
Snabb provtagning och lika snabbt upp på RTG.
 
Det visade sig att vår Alice har något som heter: Körtelbuk.
Som mamma till 6 döttrar, tror jag ibland att jag hört det mesta :) Men det har jag aldrig hört talas om!
Det är som en förkylning som sätter sig i magen... Och jag måste få säga att det var fruktansvärt att se henne ha den smärtan!!
Men jag tackar gudarna för att det INTE var blindtarmen.
Alice har gått igenom så oerhört mycket ändå för att vara bara 7 år... Och nu tycker jag att det räcker när det gäller henne!
Mitt lilla älskade hjärta <3
 
Idag har hon iaf ätit lite frukost och dessutom ett par pannkakor till lunchen åkte ner :) Sen har hon lekt och det om något måste ju vara ett gott tecken :)
 
Jag vill verkligen tacka ALL sjukvårdspersonal i Norra Dalarna som hjälpte oss på ett helt fantastiskt sätt! Ni är som sagt var: Guld värda!!! Tusen tack!!!
 
I övrigt så har vi haft en underbar semester vecka med många härliga minnen att se tillbaka på :) Även om det slutade lite märkligt :) Men nu har vi lärt oss om körtelmagen också :) Så inget ont som inte har något gott med sig!
 
God fortsättning till er från mig :)
 
 
 

De finska krigsbarnen och en förskönande kalender

Kära SVT!
 
Jag tycker att årets julkalender är riktigt bra. Mina döttrar likaså.
 
Men dagens avsnitt förskönades en aning. Det kan vi väl vara överens om?! Ni vet precis som många andra att de krigsbarn som kom till Sverige, inte alltid möttes av den omhuldande godheten som ni visade i dagens avsnitt. De barnen slets upp ur sin tillvaro om än den var otrygg i krigets spår samt fattig och med brist på mat. Men det var ändå hos sin mamma de hade värme och kärlek när pappan var ute i kriget och kanske ännu värre, inte var i livet längre.
 
De sattes på ett tåg som tog dem till ett land där de inte förstod språket, ja de som inte talade svenska vill säga. De flesta barnen var icke svensktalande. De som fick det bra, grattis till dem! De som inte fick det bra var nog tyvärr fler. De behandlades illa. Det förväntades att ett litet barn skulle visa tacksamhet inför den svenska omsorgen. Som gengäld fick de slita för sitt uppehälle som pigor och drängar medans den egna gårdens barn fick äta, sova och leva som vanligt.
 
I detta liv skulle de även sakna sina syskon som placerades ut i andra hem. De saknade sin mamma och sin pappa. De saknade säkert även mor- och farföräldrar, kanske kusiner och andra släktingar som de bott nära i hela sitt liv. Hur ska då ett litet barn orka vara tacksam? Och vad ska det vara tacksam för?
 
Dagens avsnitt blev som en klump i magen på mig!
 
Jag har fått berättelser berättade för mig om hur det var att vara krigsbarn. Om hur ALLT kretsade kring vem man fick komma till. Var det till tant och farbror som var snälla, eller var det till ett rent helvete? Det kunde man aldrig veta.
Kravet på barnen var också att de skulle lära sig svenska så snabbt som möjligt, förstås... De förlorade sitt hemspråk, sitt modersmål och föräldrar sköts åt sidan i allt vad det kunde tänkas handla om.
 
Hur tror ni att de här barnen mådde?
 
Jag förstår, att verkligheten inte kan visas på film och speciellt inte i en julkalender. Men nu var inte Sverige något halleluja land som öppnade sina armar för de här barnen!
Det vänder sig i magen på mig när det förskönas på det här sättet, även om det är i en julkalender!
 
Tack för mig!