Varför svänger man sitt barn åt fel håll?

1989.... Min dotter skulle fylla 1 år...
Jag hade köpt ny bilstol åt henne och den var monterad efter alla konstens regler!
 
Stolen var i frigolit med en stålskena i. Säkert var det nåt mer som var extra förstärkt och så vidare. Men stolarna 1989 var INTE alls i samma klass som de är idag. Utvecklingen går ju tack och lov framåt.
 
Men jag glömmer aldrig en morgon när telefonen ringde.....
 
Det var min bror som ringde och jag hörde på hans röst att allt inte var som det skulle. Han sa: XXXXX är död..
 
Än idag kan jag känna hur det vrider sig i magen och känslan som sköljde över mig..... Jag frågade säkert hur eller om han redan hade sagt det. Kommer inte ihåg detta för allt kändes så overkligt.
Han berättade att hon förolyckats genom att krocka med en lastbil....
 
Det var så overkligt!!!
 
Vår familj älskade henne såååå mycket!! Hon hade en gång i tiden varit min äldsta brors sambo och vi hade henne "kvar" i vår familj även efter att de två inte längre var tillsammans.
 
Hon hade i sitt nya förhållande ett barn som också hade åkt med i bilen.. Och jag undrade ju förstås hur det hade gått för honom. Han levde!!
 
Och han levde tack vare att stolen var monterad precis som den skulle efter konstens alla regler.....
 
Jag känner en viss sorg när föräldrar vänder sina barn åt "fel" håll.... alltså i trafikens riktning. Tänk om.... Tänk om de en dag inser att OM de hade haft bilstolen som man skulle... så kanske allt hade sett annorlunda ut..
 
Jag hoppas verkligen att INGEN ska behöva vara med om att förlora någon, varken vuxen eller barn.. men kan man rädda sitt barn genom att ha stolen åt "RÄTT" håll.... så tycker jag man kan göra det....
 
Det räddar liv!!!
 

Med Autism om och om igen

Vissa mornar så vill jag bara dra täcket över huvudet och fundera över livet!
 
Idag har jag en sån dag!
 
När man har en person med autism i sin närhet ALLA dagar HELA året OM  och OM igen.... Så borde det vara LAG på att få minst EN vecka där man fick vara helt för sig själv!
 
Jag älskar min dotter!! Men det kan bli så totalt utmattande av att det aldrig finns några distanser.
Vet att hon bara vill väl.... och att hon inte har samma kommunikation som oss övriga i familjen... M E N... Det blir lite mycket av det goda mellan varven!!!!!!
 
Vad är rätt?
Vad är fel?
 
Varje dag. Och då menar jag VARJE dag, så går vi igenom nästan samma saker. Vad är rätt?? Vad är fel??
Vad gör man?? Vad gör man inte?? Vad säger man?? Vad säger man inte?? Hur beter man sig?? Hur beter man sig inte?? Vad har man på sig?? vad har man inte på sig??
Listan kan göras oändlig!!!
 
Det är fan i mig som i Groundhog Day med Bill Murray....
 
Fast å andra sidan, där gör han ju om och gör som han känner för till slut.... Men jag menar att jag vaknar och gör samma saker varje dag.... Säger samma saker... hjälper till med samma saker.. Bygger självförtroende varje eviga dag... Ibland fastnar det och jag tänker: Wiiiieeeee...
Nästa dag är det som bortblåst och jag känner: just det jaaa......
 
Autism är en enda stor gåta!
 
En del dagar måste jag lägga upp mat, dela den och hälla upp  mjölken.... Andra dagar så behövs hjälp med endast nåt av det...
 
Man brukar kunna ge ett exempel så här: Vissa dagar kan en person med autism knyta sina skor och nästa dag kan den inte göra det...
 
Och det är så det är. En del dagar fungerar en sak som absolut inte fungerar nästa dag. Varför??
Ja därför att autism är en enda stor gåta!!
 
Jag tror på träning och träning och ännu mer träning. När hon fick sin diagnos (ja jag vet jag har skrivit det förut) så fick vi ju höra att hon aldrig skulle kunna göra än det och än det.
Tex: läsa - skriva  - simma - cykla och så vidare...
 
Hon kan ALLT men på sitt eget sätt... och kanske är det just för att vi kör Groundhog Day varje dag här också? Vem vet?
Vad hade hänt om jag hade köpt konceptet: Hon kommer aldrig......
Om jag bara hade gett upp.... och trott på dem ist för på henne....
 
Nej, jag gör som Torsten Flink!! Jag reser mig igen..... och fortsätter upprepa... och upprepa... och upprepa...
Vem vet, en vacker dag kanske jag slipper ;) Skämt å sido, det gör jag ju inte!!
 
Men tillsammans är vi ett tema :) Du och jag älskade unge ♥
 
 
 
 
 
 
 

Idag hyllar jag något som jag trodde var utdött!!

Ni vet ibland så "plingar" det till och man känner: OJ!!
 
Så var det idag!
 
En del saker dör ju ut med tiden. Ja det finns liksom INTE utrymme för en del saker att hålla sig kvar utan de självdör...
Utvecklingen går framåt och även bra saker försvinner för att nya ska få plats.
Det är inte så många som efterfrågar just den här saken.. Eller så är det, det men kanske för få som vågar stå för att de saknar den/det.
 
Jag blev iaf uppmärksammad på att jag inte har sett till det här på MÅNGA år!!
 
Så döm om min förvåning när jag idag råkade se en av de utdöda sorterna :)
 
 
Ni förstår.... Jag såg en gentleman!!
Eller rättare sagt, jag pratade med honom :D
 
Jag hade varit inne och hämtat ut ett paket. Stort och tungt.
När jag bar på det, med riktning MOT bilen... Visste att det skulle vara tungt och stort så jag parkerade så nära jag kunde.. dock INTE tillräckligt nära när jag väl gick där kände jag..
 
Och det är DÅ det händer!!
 
Jag hör en röst som kom upp bredvid mig: Vill du ha hjälp?
Jag: Vaaaaa....
Han: Vill du ha hjälp? :D
 
Alltså jag blev så glad :) Nu var jag ju dock nästan framme vid bilen så jag tackade honom ett par gånger och sken upp som en sol där under min svettiga mössa.... TACK!!! TACK!!!
Sa att jag nästan var framme vid bilen men tack snälla för att du erbjöd dig :) Han log också tillbaka..
 
Jag tänkte på det efteråt: Jag kan inte ha sett klok ut!!
 
Men tack iaf du gentleman för att du fortfarande existerar :) Du värme min själ!!!
 
Pssst.... behöver jag föresten tillägga att det INTE var en man med svenskt ursprung... ;)