Alla borde älska varandra och vara mer ödmjuka inför livet

Den här helgen har varit allt annat än lugn! 
 
Fredagen började med att en bekant var här en stund vid middagstid. Jag stod och lagade mat och min dotter satt brevid henne. 
Dottern såg lite trött ut men jag tänkte mest att det "är fredag och alla är lite trötta...". 
Maten var klar och gästen tackade för sig och åkte hem, då hon skulle äta middag med sin man. 
Jag hade dukat och vi satte oss vid bordet för att äta. 
Serverade N mat och tog själv. 
N tog ett par tuggor, tittade på mig, sa inget utan gick till soffan och lade sig. 
 
Jag satt som ett frågetecken kvar vid bordet??? 
Sa: Vad håller du på med, kom tillbaka och ät din mat. 
N sa: Jag kan inte, jag har fruktansvärd huvudvärk.
Jag: Vadå, kom den så plötsligt eller.....
 
Sen började kaoset... 
 
Det är nämligen så att hon har ingen smärttröskel. För er som följt min blogg ett tag så vet ni att hon hade sprucken blindtarm innan de ens lyssnade på mitt ilskna vrål på ALBS... 
 
Så när hon säger att något gör ONT, då gör det ont, vi andra som har smärttröskel hade redan varit döda av smärtan... Och då har hon bara "upptäckt" sin... 
 
Ringde 1177 och de bad mig att omgående åka in med henne till DS. 
 
Jag försökte ta henne ut till bilen, gick så där.. Men efter en stund så kom vi iaf iväg. Väl inne på DS så gick det ganska snabbt, eget rum, skiktröntgen och provtagningar. 
Klockan 0200 på natten fick vi sen permission till klockan 0800 på morgonen. Vi åkte hem och somnade när vi stängde ögonen. 
 
Klockan 8 infann vi oss på avd. 93 igen. Den medicinska avdelningen. Där skulle hon nu genomgå bland annat ett ryggmärgsprov. 
Det var sagt att det skulle tas innan 12:30... så vi hade rätt så gott mod fortfarande...
 
Eftersom jag sedan nästan ett år hade bokat in Diggiloo (gav mina föräldrar det i julklapp) så kom Fredrik och tog över sjukhusprojektet och storesyster Nadja tog hand som sina småsystrar... 
 
Och jag åkte med mina föräldrar på Diggiloo... 
 
Fredrik och jag hade kontakt hela dagen. Jag satt som på nålar och tittade på klockan minst 50 gånger i timmen... Showen var fantastisk! 
Men provena på N dröjde och först vid 20 tiden på kvällen (efter att F påpekade att detta INTE var OK...) så blev det taget... 
 
Det visade sig att det inte fanns något blod i provet och att det i sin tur då visade att hon inte haft en blödning i hjärnan som de först trott. Tack och lov!!!
Däremot så visade sig en annan sak på rtg-bilderna och det ska nu vidare utredas...
 
Vi känner oss trötta, oroliga och nästan slutkörda. 
Kan det aldrig få vara lugnt?
 
Nu är hon remiterad till KS för att de är bättre på detta. Hon kommer att få genomgå ny röntgen över huvud och nacke och så ska specialister granska detta. 
Vi har en preliminär diagnos men väntar på den korrekta som KS alltså ska ställa... 
 
Jag säger bara: Var rädda om varandra! 
 
 
 
1 Ammie:

skriven

Ska det aldrig bli lugn och ro för er? Känner med dej, oro för barnen kan ta kål på en totalt. Kramar till er alla <3

2 Michaela Lejonberg:

skriven

Usch o fy!
Att vissa läkare inte lyssnar o förstår! Fick tjata på vissa läkare vi med ang Walther och smärta! Då kan man inget annat säga än JÄVLA AUTISM! Detta höll vår dr med om när han gjorde sista op på Walther. Det va bra mycket värre än man trott, och ungen har haft lätt feber och inte klagat på smärta jättemycket! Hade han gjort det och haft högre feber hade vi upptäckt det så mycket tidigare!!! Vår dr sa att vi måste kontakta dom vid minsta feber och om han får riktigt ont! O vi åkte ju in o blev hemskickade för proverna var ok. En läkare som ansåg att Walther inte hade ont för han sa inget och nekade när dr frågade! Han kände inte den dr och blev osäker!!! vi skulle ge Ipren om inte alvedon hjälper.. Vilket den sällan gör när han blir smärtpåverkad!! Men på återbesöket tyckte dr att W skulle lagts in så de läkare som känner W hade fått träffa han efter helgen och DOM bedömt! Och detta sa även den dr som opererade Walther!!! Och har de bedömt är jag lugn! De kan Walther!!

Och även detta med autism HUR de hanterar patienten.
Alltså ja de har mycket att göra bl.a. Bl.a men personer med autism behöver ändå lugn! Sitta o vänta i timmar i ett överfullt väntrum är jobbigt för en annan men än mer för en autist! Walther var mer påverkad av ljudet:/ det lilla barnväntrummet inne på akuten va ju tomt... Det används knappt sa dom!

Och jag tänker på N somfick vänta i timmar på undersökning! Ger dom besked att det ska göras så krävs det att de tydligt berättar om det blir ändring! Vi anhöriga ska inte behöva tjata för att få det gjort! De vet ju om att hon har svårigheter...

3 Mia:

skriven

Blev alldeles bestört innan jag hann läsa in mig på vad som hänt :-( är ju inte inne på FB vidare ofta eller mycket så jag missar allt känns det som.
Skönt att det inte var det ena, och håller tummar, tassar å tår att det inte är något allvarligt de hittat ♥

Förstår precis vad du menar med smärttröskel, Jonathan kan svepa en nykokt kanna kaffe utan att känna hur varmt det är (har han gjort vid 1 tillfälle!!!!) och bränner sig ju rejält i hela mun, svalg o hals.

Fick en egen tankeställare före förra årets semester, då läkarna sa att jag antingen skulle få stroke eller hjärtinfarkt om jag inte hittade en utväg ur min utmattningsdepression (fick diagnosen senare men visste ju att jag hade någon form av stress-relaterad sjukdom). Nu tänker jag annorlunda på livet och vad som bör rymmas där, hälsan, vännerna, familjen är viktigast, allt annat är på gränsen till helt oviktigt.

Skickar massor med kramar o hoppas på goda nyheter för er och att ni orkar tillsammans ♥ Finns här om du vill ha fler att prata av dig med, men tror ju att långa stunder är det de närmaste som tar det mesta♥

Kommentera här: