Sömnen är borta och humöret likaså

Jaha, hej på dig ont i magen, migrän och tårar!
 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. FY vad jag tycker illa om mig själv som slutade på HLD. 
Men gjort är gjort och det kommer inte tillbaka hur mkt jag än önskar, tänker och hoppas. 
 
Däremot så måste jag göra det bästa av situationen!
 
Tjänsten jag skulle ta över, handlade om det jag ÄLSKAR absolut mest, att jobba med ungdomar (och barn)... Det var bara det att det fanns inte några ungdomar att jobba med. 
Det var en tom dator med några arkiv/filer och inga fysiska personer att samtala med eller bygga relationer med...
 
Jag kände mig så tom, ledsen och vilse i min profession. ALDRIG hade jag väl tänkt att det jag skulle komma till: var noll och ingenting.
 
När jag tog beslutet att säga upp mig, efter 3 veckors stirrande in i ett rum lika tomt som mitt förväntade jobb, så säger en av de nu fd kollegorna: Ja det där är ju så tråkigt så det finns inte...
 
Tack!
 
Jag hade drömmar, planer och visioner när jag tog jobbet. Men där besannades att det var: Så tråkigt så det inte ens finns...
 
Och där hamnade jag! 
Som ett djävla eko..... Min kunskap och mitt engagemang var alltså värt = NOLL och INGENTING! 
 
Ett djävla pucko som just tagit steget för att få jobba med ungdomar... som inte fanns.... Och där borta på min älskade fd arbetsplats var min gamla tjänst redan tillsatt och det enda jag hade kvar var sorgen i att inte längre få jobba med det jag älskar mest... 
 
Tack som fan! 
 
Mitt mål är fortfaranade att få jobba med barn och ungdomar! För det är det bästa som finns :) Det är glädje, det är kreativt och det är fantastiskt fullt med energi och spontanitet :) 
Det är där jag "lever" i min profession. Det är där jag känner att jag fyller en funktion...
 
Att sitta med dessa levande, spontana och framtidssökande ungdomarna är helt fantastiskt. De har så mycket drömmar, de har så många mål... inte alla... en del har inte en aning, de vet knappt vad de ska göra nästa vecka.. 
Men det är ju det som är så härligt! 
Och mitt bland det så får man vara med och öppna dörrar, en del på glänt, en del knappt alls och en del hamnar på vidgavel :) 
Och man vet aldrig riktigt hur det slutar :) Det är fantastiskt spännande! 
Och det vill jag göra! 
 
Som jag lever just nu, så kan jag inte sova på nätterna, jag vaknar mitt i natten med migrän, jag har en klump i magen och mina ögonlock bränner av tårar...
 
Snabba lösningar är inte alltid de bästa, en en vis människa en gång till en person som den vägledde.  Det var jag själv som sa det men just då inte till mig själv.... 
 
Det jag känner nu, är sorg, sorg för att jag gjorde ett stort misstag i livet, men som många av mina närmsta vänner och även mina stöttepelare i den här situationen säger: Det kommer att komma något gott ur det! 
Allt sker av en anledning!
 
Och kanske är min anledning just nu att faktiskt ta och ransaka mig själv och mitt liv. Kanske jag nu måste inse att jag inte kan jobba 200% och vara alla djävla människor till lags... 
Kanske det är dags att faktiskt tillåta sig att känna känslor, både glädje och sorg i att mitt liv är under en enorm förändring.... 
 
Kanske det är dags, att jag EN gång för alla, faktiskt erkänner att jag är en människa som är i behov av omsorg och kärlek, inte bara den som ska ge och ge och ge.. utan att jag ska lära mig ta emot den också... 
I både mitt alldeles underbara förhållande, genom min familj och genom min yrkesroll...
 
Det är MIN tid nu!! 
 
Tack Peter för att du håller mig uppe, stöttar mig och älskar mig villkorslöst. 
Jag visste inte att sån kärlek fanns förutom från barnen. Ni (min familj) är mitt allt, ni är mitt syre, min kärlek och mitt liv.  
Det är ER jag älskar över allt annat! 
 
 
 
 
 
1 Sandra:

skriven

Ojoj, vad jobbigt att inse att man valt fel.
Hoppas att det i slutändan för med sig något ännu bättre än tidigare.
Din blogg uppmuntrar mig ändå i mitt jobb att ta mig igenom min skilsmässa, egenvald, men ändå jobbiga känslor.
Kram

Svar: Hej Sandra <3
Ja det är pest att ha valt "fel"... men jag försöker korrigera det genom att söka liknande tjänster. De är svåra att få och jag får bita i det sura äpplet.

Tack för att min blogg kan stötta och uppmuntra dig i ditt arbete med din process. Kram i massor
Tjejmorsan

Kommentera här: