När man behöver känna....

Igår hade jag skrivit tre långa inlägg här på bloggen. Skrivna i ilska och irritation. 
Jag läste igenom dem och raderade dem... om och om igen...
Orden som jag skrev ner var inte jag. Det var ilska, frustration och sorg. 
Det gynnar ingen att läsa sånt skit! 
 
Jag kan helt enkelt inte rå för att en del inte tänker växa upp och acceptera situationen. Det får stå för den personen och det är INTE mitt ansvar! 
 
Däremot så har jagboostat med kärlek genom att jag har varit på min älskade skola i Rimbo ett par dagar och haft vägledning för 9:orna. ÄLSKAR!
De här dagarna har varit som ren medicin för min själ och hela mitt väsen. 
TACKSAMHET! 
Att mötas av så mycket omtanke, glädje och respekt. 
 
Och idag åt jag lunch tillsammans med bland annat skolsköterskan. En helt fantastisk kvinna som jobbat som ssk sen 70-talet... Hon berättade fantastiska historier från sina olika arbetsområden, 
Vi pratade även om vidden av att känna tacksamhet, samt att lära sig känna tacksamhet och att komma ihåg att känna tacksamhet. 
Hela hon var som en enda stor medicin för mig idag på lunchen. Jag behövde verkligen få alla hennes kloka ord sagda till mig. 
 
När jag körde hem så funderade jag rätt mycket på allt hon sa vid lunchen. Och jag kände: FAN, du måste bli mkt bättre på att skaka av dig obehagliga människor och deras dåliga energi. TA INTE ÅT DIG!
Man kan aldrig ta ansvar för vad en annan människa säger eller gör, det får den göra själv! 
 
Men jag har ju så extremt lätt för att ta in andras känslor och andras negativa skitsaker... Borde skaffa mig en dräkt i teflon och strunta i allt vad dumheter är! 
 
Nåja, jag tänker iaf försöka att bli MKT bättre på det här med tacksamhet! 
Jag brukar ha min farmor som förebild. Hon om någon kunde den modellen med tanke på allt hon hade varit med om. Att se framåt, att känna glädje i det lilla och det stora, att vara positiv och släppa allt negativt.. 
 
Tänk positivt! Låt det negativa rinna av! 
 
 
 
Så måste jag verkligen börja tänka..... Ut med soporna och ta aldrig in dem igen i mitt liv!!
 
PUSS och KÄRLEK!!! 
1 Marianne:

skriven

Väldigt bra citat, lite kul att när jag letade på elaka människor så kom ett av dina inlägg upp, och jag kommenterade. nu när jag gick in och tittade en gång till på din blogg, upptäcker jag att vi måste bo i närheten av varandra. Ibland är världen bra liten. bor också i Norrtäljetrakten.

Kommentera här: