Se kärleken ist för fördomarna!

Lite av ett tjatigt ämne för jag har skrivit om det några gånger förut... Och lär inte sluta skriva om det heller!
 
Alla dessa fördomar. 
Tänk om folk kunde öppna ögonen ist och se hur fantasiskt fin kärleken kan vara..
Jag begär inte att man ska gå från "livrädd/rädd" till att älska öppet och orädd..
Men jag önskar att mina barn slapp höra om dessa monster när man är ute bland folk..
 
Jag har ju via mina bilder på hundarna lyckats "omvända" några som varit väldigt hundrädda... Det tackar jag för!
Om jag så hjälper en så har jag ju iaf hjälpt någon. 
Sen att gå från bild till att klappa är ett stort steg det också. 
Att vara hundrädd är inte "roligt" för den det berör. Det är faktiskt överhuvudtaget fruktansvärt att vara så rädd för något så att det blir ett hinder för personen i fråga.. 
Och ja, visst inger rottisarna respekt och ett visst mandat att komma förbi andra människor..
 
Men om ni skulle se hur de är med tex. familjens barn, eller överhuvudtaget familjen och vänner till familjen.. Det är då jag skulle vilja att ni förstod vilken fantastisk vänskap, trygghet och ömsesidig respekt vi har i våra rottisar.
 
Linnea skadade sig i skolan i tisdags, sen första minuten när Tyra hoppade in i bilen på väg mot sjukhuset, så har hon varit vid Linneas sida. Hon viker inte många sekunder från hennes sida. 
Hon ligger i Linneas säng, hon ligger bredvid i soffan, hon ligger vid hennes fötter vid köksbordet... Där Linnea är, där är Tyra. 
Hon lutar sitt huvud mot henne och tröstar henne med sin varma trygga blick. Hon puffar på henne med sitt hvuud och tittar på henne med blicken: Du, Linnea, jag är här... 
Hon tar Linneas tårar och låter henne burra ner sitt huvud i hennes päls, utan att ens tveka. 
En tass i en hand, en nos mot en näsa... Det är så mycket kärlek där varje minut, varje timme och varje dag och natt... 
 
 
Ja jag har sagt det förut och jag säger det igen.... Det är så mycket kärlek i världens bästa ras! 
Trygghet, respekt och ömsesidig fantastisk kärlek! 
 
Och igår hade vi en familj här som aldrig hade träffat vår Tyra, de var imponerade av hennes lugn, trygghet och mysiga sätt...
Det är precis så det är, det är omtanke, värme och gosighet i vår familj, varje dag, om och om igen... 
 
Så se gärna kärleken istället för monstret, för det är inget monster där bakom den lurviga björnpälsen.. det är en stor gosig trygghet :) En nos som gärna puffar på dig för att få en klapp och lite kärlek eller en kaka om du håller i en sån :D
 
Kram från mig till dig

Kommentera här: