Jag kan inte sätta mig in i....

Jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att varken kunna eller behöva sätta mig in i hur det är för en person som tvingas sitta och tigga...
Det är en skrämmande tanke, att tappa hela sitt liv så pass att enda utvägen är den förnedringen som tiggeri innebär..
Det finns disksussioner om huruvida det är organiserat eller inte?
 
Jag vet inte? Jag kan inte veta om kvinnan som sitter utanför den lokala ICA affären är en "brottsling" eller inte...
 
Men där sitter en kvinna ensam varje dag, i ur och skur.. säger snällt "Hej" när jag går förbi.
Jag går in i värmen med vetskapen om att just idag sitter det pengar på mitt konto så jag kan handla det min familj behöver..
Allt från mat till hygienartiklar.. och kanske även något gott till kvällen... Eller kanske bara något gott till kvällen för att vi ska "unna" oss det..
Inte vet jag?
Men jag kan iaf bestämma över mitt eget liv och mitt konto där jag har pengarna... 
 
Hon sitter kvar där ute... men med motsatt vetskap.. att hennes konto inte är så pass fullt att hon kan "unna" sig något av det jag själv köper... 
 
Jag är kluven i frågan: Ge eller inte ge!
 
Om jag har några kronor över så brukar jag ge, ibland, det beror på... 
Idag hade jag några 5:or i bilen och när jag steg ur bilen så satt hon där återigen... Alltid med ett leende :) Alltid med samma snälla: Hello mama... 
Jag tittade på henne och log, satte pengarna i hennes lilla burk.. och hennes reaktion var enorm..
Hon tittade på mig, tackade mig med hela sitt hjärta.. 
Tittade ner och tittade upp igen..
Jag hann gå några steg när jag hörde henne ropa.. tittade tillbaka såg en kvinna som såg skamsen ut..
Jag stannade upp och tittade på henne..
Då sa hon: Tampoonproblem... 
Pekade neråt och återupprepade sin kommentar...
Och såg ännu mer skamsen ut... 
 
Jag nickade åt henne... log... gick in i affären och handlade det jag skulle handla..
Plus, bindor, tamponger och trosskydd åt henne... 
 
Satte det i en egen liten påse och gick ut till henne..
 
Den glädjen som hon sen visade  går inte att beskriva med ord... På några få svenska ord som hon lärt sig så tackade hon hela himlavalvets gudar :D
Jag bara log mot henne och tänkte för mig själv...
Det var 75:- som var VÄL använda!!! 
 
Hoppas vid min Gud att jag aldrig behöver uppleva det hon gör... varje dag.. 
 
Kram och var rädda om varandra!!
 
 

Kommentera här: