Mindre aktiv och ren kärlek

Hej på er alla mina fina läsare!
 
När jag startade den här bloggen för MKT längesen så skrev jag uteslutande om Autism och självskadebeteende. 
Men en dag så kände jag: Nu är jag klar med detta och stängde ner bloggen. = Vips var alla inlägg borta! 
Och jag förstod sen att det var många som saknade stödet i det jag skrev. 
Att få läsa om att det finns "andra" som har det lika djävligt som en själv, kan ibland vara det som gör att man överlever och orkar lite till... 
 
När jag sen åter igen startade upp den så har den innehållit: 
Våld mot kvinnor / destrukiva beteenden.
Autism.
Barn och familj.
Resor..
Shopping..
 
Ja allt mellan himmel och jord, faktiskt. 
 
Min blogg har aldrig varit "specad" mot något speciellt utan den har fått leva sitt eget liv och gått upp och ner. 
 
Den har fyllt sin funktion även denna gång. 
Jag har fått mail från kvinnor som orkat lämna destruktiva förhållanden bakom sig tack vare att de läst om att jag orkade gå vidare. 
Den har fått föräldrar, syskon och övriga anhöriga att orka förstå en del av autismens stora gåta. Lika så har den enligt samma ämne fått folk att orka gråta ut och känna att livet är fan inte lätt när man har ett barn / anhörig med autism... det kan vara rätt pissigt och det är helt OK att känna så! 
När jag skrev om "tjejmorsans bekännelser" så fick jag folk att sluta använda schampo som finns på hotellen.. Jag lovar att jag skrattade GOTT åt de mail och meddelandena jag fick då :) 
"Men Ewa nu kommer jag aldrig mer att våga använda schampo som finns i duschen på hotellet..." 
Tja, det har jag aldrig gjort så jag delar glatt med mig av den tanken :D 
 
Jag har skrivit om min skilsmässa, en viss del och även om lyckan att hitta ny kärlek...
Här blir jag varm av de mail jag får som handlar om lyckan att hitta modet att våga träffa en ny man/kvinna. 
Grattis till er!! 
Alla är värda att leva lyckliga! 
 
Jag skriver om barnen, hundarna och allt annat som faller mig in. Tack vare Nisse så fick jag några att sluta vara rädda för Rottweiler. Den killen alltså!!
Han log med sitt bredaste leende och charmade med sina pepparkornsbruna ögon :) Och vips så hade några som var obotligt rädda... blivit "helade" och orädda :) 
Vilken kille!! 
Även där har jag fått meddelanden och mail: Tack Ewa, för att du och Nisse gjort så min rädsla för just stora hundar / Rottweiler inte längre är som den var...
VÄRMER!!! 
Då har vi iaf gjort något vettigt av vår knasiga tid tillsammans :) Han var fin min lilla (megastora) vovve... 
Och nu hoppas jag att yra Tyra och vilda Astrid kan få fylla samma funktion, att låta världen se vilken fantastisk ras detta är :) 
Ren och skär kärlek och mycket gos :) 
 
Här ligger Alice och Tyra, de filosoferar lite om livet och vardagen :) Har suttit i köket och lyssnat på dem :) 
Alice är en kavat tjej som lätt sätter en "liten" stor Rottweiler på plats :) Med en bestämd röst så säger hon: Nej Tyra, loss... 
Så hör jag: Bra Tyra, duktig hund :D Och så massor av skratt :) 
Jag som mamma, kunde inte vara mer trygg med deras relation... Det är ömsesidig respekt och kärlek! 
Tydligt språk och ömhet! 
 
Men när det gäller bloggen då, ja, ibland så tänker jag: Nej nu orkar jag inte mer!
Och ibland så tänker jag: Jösses det här måste jag förmedla! 
 
Jag vet inte hur aktiv jag kommer att vara här? Ska jag fortsätta skriva om livet som vi lever? Ska jag skaffa en inriktning? Eller ska jag gå All Over och skriva om allt och inget? 
 
Ska jag eller ska jag inte fortsätta skriva? 
 
Säger som shakespeare: To be or not to be? 
 
Ja tiden får väl utvisa hur det blir!
 
Ha nu en underbar söndag, för det är du värd! 
 
Kram
 
1 Anna:

skriven

Du ska FORTSÄTTA skriva som du gör! Älskar att läsa din blogg det har jag alltid gjort och kommer fortsätta göra det. Kram <3

Svar: Tack :)
Tjejmorsan

Kommentera här: