Nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig :)

Igår mötte jag och tjejerna upp Peter för att hämta Tyra <3 Älskade lilla Tyrisen <3 
Fast det bästa var väl att jag hann stjäla några kramar och pussar av mitt älskade ♥
 
Sen när vi kom hem så sprang Tyra direkt fram till vår dörr och vi funderade på HUR hon visste var hon ska bo? 
Men som Peter sa, hon tog det på luktsinnet :) 
För det fanns inte ens en tvekan.. Hon gick direkt fram till just vår ytterdörr och ställde sig där och tittade på oss med blicken: Ska ni inte öppna dörren? 
 
 
Alla tre tjejerna bokade upp soffan och hade soffhäng resten av kvällen tills det blev dags för att sova.
Så mycket K Ä R L E K !!!
 
 
Barnen njuter för fullt och jag är tacksam att de inte ens blinkar innan de vågar säga åt henne. De är så vana med en MKT buffligare rottis än vad Tyra är :) Nämligen "våran" Nisse.. Han om någon kunde tackla dem så att de flög åt alla håll :) 
 
Vi har hunnit med promenader, ätit tacopaj och bara varit... En rätt soft och skön dag! Inga måsten och inget som står på "To do listan"... 
 
 
En bra dag!
 
Men sen är jag dum nog att öppna min mail.. och då kom det ju igen då... Det är ju några dagar sen nu... Tack och lov.. Men så dök det upp igen...
Mailet där det återigen står... Att jag inte kan samarbeta... att personen i fråga INTE vill ha något med mig att göra... Eller rättare sagt.. med mig och Peter... 
 
Jag var tvungen att läsa igenom mailet ett par gånger.. Först så kände jag bara: OH HELL NO.. Jag orkar inte!
Men sen läste jag det en gång till.. och kände: VAD?
 
Samarbete handlar OM att just kunna prata med varandra, umgås med varandra och finnas där som stöd för varandra i olika situationer kring (nu gäller det ju barnen) allt som rör barnen :) Det blir ju djävligt svårt om det i samma mail står att "jag vill inte ha något med er att göra"... 
 
Hur ska man då samarbeta? 
 
Det får mig oavkortat att tänka på en text som vi fick lära oss på Universitetet... 
Oavsett vilket program du läser inom beteendevetenska, psykolog eller pedagogik (som i mitt fall) 
 
Texten är Sören Kirkegaards text: Till Eftertanke (Ett litet urdrag ur texten)
 
"För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer"  
 
Så känner jag just nu. Det spelar absolut INGEN roll hur mycket jag har försökt eller försöker, för personen i fråga är inte intresserad av att få något att fungera som läget är idag. 
och som jag sa till min mamma när jag pratade med henne häromdagen: Jag låter det bero och tänker att det är bättre att de mår bra den veckan de här hos mig och Peter... Att vi fyller på med så mycket kärlek vi bara kan här.. Så får den andra sidan stå för sin bitterhet och sitt oförnuft..
 
För som en kompis till mig brukar säga: Tänk på att det är oförmåga! Låt det studsa tillbaka... 
I do, I DO!!! 
 
Om jag och nu även Peter kan ge barnen ett tryggt, fungerande och kärleksfullt hem... Då har jag/vi iaf gjort allt som vi har kunnat och förmått ♥
 
För jag vet, tror och anser, att kärlek övervinner hat! 
 
 
En familj består av SÅ MYCKET MER än bara blod!!! Vi borde lära oss mer av mumintrollen :) Där är det fullt av kärlek och omtanke om alla individer :) 
Och ja, den här tavlan finns nu helt och hållet på en av mina väggar :) And I love it!!! :)
 
Kram till er alla ♥
 
 
1 Hjärtebarnsmamman ♥:

skriven

Åh, det har du rätt i! Mumintrollen borde vi ta efter mer :) ♥

Svar: Ja det är så mycket mer kärlek hos dem :) <3
Tjejmorsan

2 Anna:

skriven

Hoppas att det lägger sig och att det blir hanterbart...ni har ju trots allt barn tillsammans. Jag inser att min o M situation är så ovanlig när det gäller grabbarna. Nu är de ju så stora så vi "slipper" ju snart varandra! Haha!
Kram

Svar: Det är klart att det lägger sig, får vi fan ta mig hoppas iaf!!! Och JA, vi har ju barnen... och som jag sagt i så många år, det är det enda vi har gemensamt.. Så nog vore det ju bra om vi kunde få ett fungerande samarbete! Kram
Tjejmorsan

Kommentera här: