Tack mamma och pappa!

Jag vill säga: TACK till mina föräldrar, till min mamma och pappa för allt de lärt mig på vägen i mitt liv.
 
Jag tänker på när jag och min pappa stod i hans verkstad och jag snickrade ihop min första stallåda. Han stod tålmodigt där bredvid och talade om hur jag skulle tänka med måtten och hur jag skulle lära mig såga för att det inte skulle nypa fast i materialet. 
Han stod lika tålmodigt där och lyssnade till mina planer på att bygga om ett av garagen till stall för att ha häst hemma på gården. 
Jag hade noll begränsningar och fick sällan och aldrig höra: Men det går inte, så kan du inte göra! 
Utan i stället ställde han en motfråga: Hur hade du tänkt då? Hur skulle du vilja göra för att det ska fungera? 
 
Min mamma försökte lära mig att sticka... GUD jag ryser ännu! Det var ett större trauma och jag blev aldrig någon som lyckades med det... BURR!
Däremot så hade jag fria händer i hennes syhörna på nedersta våningen i vårt hus. Där fick jag klippa, sy och sprätta hur mycket jag ville, så att det jag hade tänkt försöka sy, liknade något av det jag hade tänkt att det skulle likna. 
Samma sak där, aldrig fick jag höra: Nej det kan du inte göra...
Däremot så ställde hon inga frågor om hur jag tänkte.. utan jag hade mer fritt skapande...
 
De försökte även lära mig någorlunda "vett och etikett"... kan väl säga att det inte var deras mest framgångsrika koncept när det gällde mig :) 
Även om jag idag absolut vet hur man uppför sig i både med och motvind :D 
 
Det absolut svåraste yrket som jag vet, är att vara förälder! Det är en evig balansgång med både framgång och motgång. Hur man än gör så tycker andra att man gör fel många gånger. Och framför allt tycker barnen att man är "dum i hela huvudet"... Det sa iaf mina äldsta till mig när de var tonåringar..
Själv sa jag nog mycket värre saker än så till mina föräldrar... Förlåt! 
 
Att vara förälder är ett projekt, en vansinnig buisness, ett "jag åldras i förtid" yrke.... Men samtidigt så är det enormt roligt och härligt. 
 
Och om vi återgår till det där med att lära sig såga, så är jag evigt tacksam för att jag lärde mig den finessen av min pappa när jag var liten :D
För i torsdags så tog jag saken i egna händer och kastade ut sängen ur sovrummet. Jag var sjuk och dessutom heligt förbannad = BRA KOMBINATION! 
Och där kom sågen in i bilden.... 
Den där förbannade sängramen var ju skruvad från alla håll och kanter.. mitt tålamod som annars är väldigt långt... var på noll tolerans och det i sin tur.. ledde till att jag hämtade sågen och sågade sönder skiten!
Sen släpade jag ner sänghelvetet och åkte till hagbytippen med den :D
Det VAR en befrielse att få göra sig av med den! AMEN!!!
 
Min dotter som är målare sa: Nu passar jag på att göra om sovrummet till er :D 
Sagt och gjort, hon åkte och köpte färg, tapeter och sen satte hon igång :D 
 
GOD DAMN vad fint det blev :D
 
Och idag fick jag/vi hem vår nya säng från Kungsängen :D I LOVE IT!!
 
 
Och i morgon så åker jag och köper några andra saker till sovrummet så att det blir helt klart där inne :D 
SÅÅÅÅÅ FINT!
 
Nu är det bara mitt ♥ som behöver komma hem så är det fulländat :D 
 
Tack mamma och pappa, för att ni lärde mig tro på mig själv. Att använda en såg, en hammare och en skruvmejsel... Att det gick åt helvete med stickningen.. ja det överlever jag med... Men allt annat är jag tacksam för :D
Jag är även tacksam för att ni alltid finns där när jag ringer hem och behöver prata ♥
 
Jag älskar er, även om jag inte säger det så ofta, kanske till och med aldrig.. men jag gör det! 
 
Kram och puss från mig
 
1 MARIE-LOUISE:

skriven

Ja föräldrar vilka känslor de väcker och vilka känslor vi lär väcka inom våra döttrar <3
Vilken skön känsla att bara såga itu sänghelvetet och slänga den :D Kram

Svar: Föräldrar är för alltid föräldrar <3 Och ja, det var en befrielse att såga sönder den där djävla sängen!! Kram
Tjejmorsan

Kommentera här: