Inga hemligheter!

Det är så (ursäkta mig, DJÄVLA) skönt att leva med en man som inte har några hemligheter! 
När vi bestämde oss för att leva med varandra, la vi ALLA kort på bordet! 
Inga hemligheter! 
Inte då!
Inte nu!
Aldrig någonsin! 
 
Vi pratade och pratade och pratade ännu mer. Och vi pratar! 
Vi kan prata om allt, ja jag vet att jag skrivit det förut, men det tål att upprepas!
 
Vi har pratat om och tittat på våra tidigare liv, var vi bott t.ex. 
Vem vi levt tillsammans med och var. 
Vi har skrattat åt galna saker vi varit med om med våra ex. 
Vi har pratat om allvarliga saker och händelser som våra tidigare liv gett oss. 
Vi har pratat om vad framtiden innebär med kommande händelser. 
 
Vem vet vad som händer i framtiden? Det gör varken jag eller Peter! 
Men tack vare att vi både vill, kan och faktiskt pratar med varandra om allt, så vet vi iallafall att vi står enade i en kommande händelse. 
Och det känns så skönt! 
Aldrig att jag skulle svika honom i den frågan! ALDRIG!
För jag vet att han aldrig skulle svika mig! 
 
Nu kan vi inte göra annat, än att göra det bästa av situationen!
 
When life gives you lemons, make lemonade!
 
Jag skulle bara vilja blunda och sova mig genom det vi snart ska gå igenom! 
Men istället så ska jag krama om dig Peter, hårt och länge, varje dag! 
För så skulle du göra mot mig. Det är det som kallas kärlek! 
 
Och som vi brukar säga om citronerna... NU ska vi göra en lemonad som heter duga!! 
 
Jag älskar dig!! 
 
Och barnen älskar dig!! 
Som Linnea sa till dig idag när hon kröp in i din famn: 
Peter jag vill upp i din famn!!! 
Och direkt så lyfte du upp henne och ni kramades. 
Du fina människa! 
Tack för att du kom in i vår familj. 
Vi älskar dig!! 
 
 
 

Bonusfamiljen - Hur mycket får man älska?

Har precis sett sista avsnittet på Bonusfamiljen. 
Den absolut bästa serien som visats på SVT 2017 (eller någonsin). 
 
Alla avsnitt har innehållt sin charm. Varje program har tagit upp klockrena och pricksäkra "OJ" vad man kan känna igen sig i det där, avsnitt. 
 
Bästa kommentaren måste ändå vara: Man ska skaffa barn med någon som kan bli ett bra ex. 
(kommer inte ihåg ordagrant) Men visst finns det en sanning i det? Att kunna sätta barnen i fokus, vara så pass vuxen att man sätter sina egna känslor bortom händelser och inte kasta skit på varandra... Det är få förunnat att, att ha skaffat barn med den där som blev ett bra ex! 
 
Kvällens avsnitt gjorde så tårarna rann över. 
 
Bonussyskonen fann äntligen varandra. Bonusdottern ringde sin bonuspappa och bad om hjälp. Farmödrarna fick äntligen sonens acceptans och godkännande till deras 23 år långa dolda förhållande. Hela familjen var samlad på nyår och firade det - mammor och pappor tillika bonusföräldrar. 
Svartsjukan la sig och ALLA umgicks - Kärlek!
 
En vän till mig, Tina, har skrivit ett MKT bra inlägg om att vara bonusförälder.
Jag håller helt med henne, fy fan vad svårt det är... med vissa delar!
Nu är jag inte bonusmamma som hon är, men det är ändå delar att få ihop... Och precis som Tina så ångrar jag absolut ingenting... men.......men... men... men.... 
 
Häromdagen såg jag ett inslag på TV4 om Linnea som idag driver bland annat en blogg OM hur det var att växa upp som skilsmässobarn. 
Hon berörde mig MASSOR! 
Hur hon upplevde att kastas mellan föräldrar som inte kunde kommunicera. Att tvingas ta beslut om att försvara mamma för pappa och pappa för mamma. Att vara till lags hos båda två. Att gråta sig till sömns för att inte föräldrarna var kompatibla. Säga det som mamma ville höra - Säga det som pappa ville höra. 
Mitt i allt det där står barnet och tvingas försöka hålla ihop sig själv. 
Som Linnea sa: Ett barn slutar aldrig att älska sin mamma och pappa - det slutar älska sig själv! 
 
På Cypern så säger man: Det krävs en by att fostra ett barn. 
Tänk om vuxna som separerar kunde se det på samma sätt? 
Att ett barn INTE är en ägodel, utan en liten individ som ska lära sig älska och känna kärlek. 
Att låta ett barn få känna sig älskad, oavsett om det är mamma/bonusmamma/pappa/bonuspappa som visar den omsorgen. 
 
Jag är i alla fall tacksam för att mina barn och Peter har tagit varandra till sig. Och jag tackar verkligen dig Tina, som skriver så rakt, ärligt och öppet om dina känslor! 
 
Och jag tackar mina döttrar för att ni är de mest godhjärtade, älskvärda och fantastiskt fina tjejerna i världen. 
Ni har hjärtan av guld och en omsorg utan dess like. 
Jag älskar ER mest i hela världen!! Tack för att jag fick äran att bli er mamma 
 
 
 
 
 
 

Svart guld!!

Tänk ibland stämmer ordspråket bra: once you go black - You never go back ;) 
Ja det kan finnas fler en ett sätt att tänka kring det, förstås, men.... 
 
I mitt fall så gäller det en kombination av lakrits och kola = Sann kärlek! 
 
Och i helgen som var fick jag inspiration inför lakritsfestivalen (vi var där på lördagen). På fredagskvällen gjorde jag en supergod lakritskola och även lakritsmaränger. GOD DAMN vad gott det blev. 
En del av lakritskolan, chokladdoppade jag och strödde på lite flingsalt = YUMMIE!! 
 
Peter gav tummen upp!
Barnen gav tummen upp!
 
5 dl grädde
5 dl socker
3 tsk pressad citron
2 msk vit sirap
4-5 tsk Kung markattas lakritspulver
 
Svart karamellfärg (på slutet)
 
Koka ihop alla ingredienser förutom karamellfärgen i en tjockbottnad kastrull. Låt det koka tills kolan går att göra kulprov med. 
Jag brukar ha ett par isbitar i vattenglaset som jag gör kulprov i. Då blir det extra kallt och jag kan få en aning om "hur" kolan blir. 
När den klarar kulprovet så rör ner svart karamellfärg till önskad styrka på färgen. 
Jag har i nästan en hel (liten) flaska. 
 
Häll ut smeten i tex. folieformar som du klätt med bakplåtspapper. Det ska bli lite höjd på kolan. 
 
När den svalnat kan du skära upp den i bitar. Vill du chokladdoppa den? 
Smält då choklad över vattenbad, gärna en mörk choklad, och ta två gafflar som du doppar ner kolabiten i chokladen med. Låt rinna av och sätt dem en bakplåtspappersklädd skärbräda (tex). 
Strö på lite flingsalt och låt dem stelna. 
 
 
Galet gott!!
 
Vill du göra lakritsmaränger.. dem har jag egentligen inget recept på.. 
 
Men, jag gör så här: 
 
3 äggvitor
2 dl socker
några droppar pressad citron
2 tsk kung markattas lakritspulver
 
Vispa äggvitan till hårt skum. 
Vispa i socker och citronsaft samt lakritspulvret. 
När massan är fluffig och kletig så spritsar jag ut den på bakplåtspapper. 
Grädda i 100 grader i ca 50 minuter. Låt dem gärna stå kvar i ugnen över natten. 
 
 
Ät och njut!!
 
Kram från mig