Att komma ihåg från en minut till en annan

Idag är jag trött!
Trött som i djävligt trött...
 
Jag har iaf skickat meddelande till Charlies pappa för att  grattat Charlie på hans 5 års dag ♥ Redan 5 år?? tiden går fort fastän jag inte sett honom sen mars ♥ Söta lilla unge :) 
Turkiet 2013.... Soligt, varmt och alldeles underbart :D
 
I övrigt så har vi varit till TC idag eftersom Peter behövde klippa sig och få skägget i ordning :) Min vackre man!!
 
När vi var i TC passade vi på att gå till Espresso House - Vårt favvohak när det gäller caféer i TC. 
 
Jag satt och iaktog min dotter med autism... Hon såg så lycklig ut där hon satt med sin blåbärspaj och sin bananasplitt Frappé... 
Som att hon njöt av tillvaron och det inte fanns några bekymmer i världen alls.
 
För ett par dagar sen sa hon till Peter: Du gör mamma så glad, och vet du vad det bästa är med dig Peter? Du skriker aldrig, mamma och du bråkar aldrig... 
 
Satt och funderade över det också när jag tittade på henne... 
 
Så här lugnt som jag har haft det, det här året, kan jag knappt komma ihåg när jag hade det?! 
Ibland borde jag nypa mig själv för att förstå att det är på riktigt. 
 
Det härliga är att just hon reflekterar över det, att det är så lungt i vårt liv just nu så hon inte behöver känna någon stress alls. När Peter och jag precis blivit tillsammans... och vi inte använde en "glad" ton mot varandra, utan bara pratade med "normalt" tonläge, kunde hon komma i upplösningstillstånd och säga: Bråka inte!!
Varje gång förklarade vi för henne att vi "bråkar inte"... vi bara pratar med en vanlig ton och inget annat.....
 
Min dotter är en fena på att känna in läget i familjen... tror hon.. ibland är man bara trött och vill vara ifred.. då kommer hon: Är du sur, är du ledsen.. är du... är du... är du??? 
Man börjar med att säga nej, det är jag inte... efter ett tag så känner man: GUD ge mig styrka för snart är jag arg, ledsen eller bara ännu tröttare!! 
 
Min älskade make sa till mig igår: Ewa, hon behöver verkligen ett boende, för nu orkar du inte mer! Du har orkat i 24 år snart... 
 
ÅH GUD, så rätt han har! 
 
Jag är snart ett fullfjädrat proffs på NPF och alla spektra kring det... MEN jag är väldigt noga med att poängtera att ALLA är olika!
Oavsett om jag sitter i profetionella samtal eller pratar med bekanta, så betonar jag att barn, ungdomar och vuxna, ja personer över lag, ALLA är olika, det finns inte en som är lik den andra. 
 
Det är ett av det svåraste med personer inom NPF. En reagerar så, en reagerar si och här handlar det om att läsa av, känna in och vara närvarande....
 
Ibland orkar jag inte det privat!!! 
Ibland vill jag att mitt hem ska vara mitt och inte en daglig verksamhet!!! 
 
Jag vill vara som alla andra, gå ut och äta, gå på bio, se en film i mitt vardagsrum... bjuda hem gäster och äta middag... UTAN att behöva ta hänsyn till min dotter som har sina behov. 
 
MEN, för den skull betyder det INTE att jag tar ett boende till henne i tex Gävle där kommunen nu sist tyckte att hon skulle bo... 
Glöm det! 
 
Det finns något som heter värdigt liv och det är min dotter värd också, hur slut som människa jag än är... Om det så ska bli mitt sista andetag så tänker jag inte acceptera vilket skit som helst för hennes del. 
Hon ÄR mitt barn!! 
Och som mamma till henne är jag van att slåss för hennes rättigheter, har gjort det i 24 år snart... Hon var ju ca 3 månader när hon fick sin första kramp.... Sen dess har jag hållt på... Och vänt ut och in på mig själv..
 
Att leva med anhöriga som går under NPF eller andra funktionshinder, det är en evig kunskapsbank och lärdomsportal...
Men man är bara människa och ibland så behöver man själv fylla på med energi... massor av engergi!! 
 
Men var fyller man på när man aldrig får vara ledig från sitt jobb som förälder??? 
 
Som jag brukar säga: Att vara förälder är världens svåraste yrke!!
(OBS: Undviker det yrket i vägledningssamtal.... Just saying)
 
Nåja, får väl säga som Morran: Det är en da i morrn å...
 
Förhoppningsvis är jag både piggare och gladare då.... Hoppet är ju det sista som överger en, påstår någon stjärna.... 
 
 
Ha de!!!
 

Kommentera här: