Att stå utanför och bredvid

Ingen annan människa kan känna hur en annan mår.
Man kan känna av, men inte känna hur. 
Är man extra känslig, så kallad: Högkänslig, då känner du också extra mycket av allt... 
 
Alla mina 6 döttrar är verkligen olika individer. En av dem är en extra vacker men känslig själ. 
Redan när hon föddes var hon något alldeles extra. 
Hon hade riktigt bråttom till världen och föddes 1/11 - 11:11... bara en specialutgåva kan ha så många 1:or. 
En limited edition. 
 
Men även en turbulent limited edition som redan sitt första levnadsdygn hade en rally start inom sjukvården. 
Hon skrämde nästan ihjäl sina föräldrar genom att ha svalt massor av fostervatten och sen bli alldeles blå när vi satt där i babybubblan. 
Hennes pappa sa: Ewa, ska bebisar se ut så där? 
Sen blev det full fart på personalen och allt blev så bra så. 
Hennes storesyster kom på besök med mormor och med sig hade hon en karamellask och sa: här - till sin bebissyster... 
Vi skrattade och sa: nej, hon kan inte äta karameller ännu... 
 
livet kom och gick, dag ut och dag in... hennes pappa och jag fick även tvillingar där den ena hade om ännu mer full fart i livet... 
Storesyster var ofta hos mormor och morfar... tvillingarna, speciellt den ena, tog alldeles för mycket tid...
Pappa missbrukade sin titel som både man och pappa... och jag gick för att skydda oss alla... 
 
Mitt i allt det här stod det vackraste, känsligaste mittenbarnet och såg på.... Min älskade fina tjej!! 
Ett litet barn full av känslor, tankar och mod. 
 
Livet kom, livet gick, dag ut och dag in... 
 
Min modiga tjej, började må lite si och så... vi var många som kämpade runt omkring henne. Men främst kämpade hon själv. 
Livet... livet.. livet... 
Om och om, valde hon livet... 
Demoner som spökar, jagar och hetsar till att göra saker som andra inte ens skulle våga drömma om... Inte ens i vaket tillstånd.. än mindre som mardrömmar... 
 
Livet, det fucking livet... Kämpa, välja, våga, trotsa... välja.. livet det fucking livet... 
 
Mitt vackra älskade barn!! 
 
Det finns en känsla som är stark: Den kallas K Ä R L E K!! 
 
Kärlek... så lätt.. så svår.. så komplicerad... så vidrig... så svart.. så ljus.. så skör... så fantastisk... 
Livet likaså... så lätt.. så svårt.. så komplicerat.. så vidrigt.. så svart.. så ljust.. så skört.. så fantastiskt...
 
Man ska bara orka se det! 
 
Jag älskar min dotter!! (Älskar mina döttrar)
 
Så när man får ett samtal: Nu orkar jag inte mer mamma.... Nu väljer jag att avsluta mitt liv... 
 
Då kan någon lika gärna rycka undan mattan under dina fötter!! 
Hugga en kniv i din bröstkorg!!
Ställa dig framför ett stup och knuffa! 
 
För känslan när du hör de orden: Den gör det största hålet i din bröstkorg, som du inte ens kan föreställa dig. 
Då, där och just precis i den sekunden... så åker tankarna till det lilla gosiga barnet du höll på förlossningen.. det lilla barnet, som inte kan skydda sig mot alla ondska som finns i världen, mot kyla, mot värme, mot övergrepp, mot allt helvete.... som det kommer att möta.. på väg mot vuxenvärlden... Det lilla barnet, som du vill att ska känna så mycket kärlek att det studsar fram på rosa fluffiga små moln... minuterna när du tror att du vet, hur och vad ditt barn ska göra på sin vandring mot livet... 
Men du har inte en djävla aning.. och du kan inte skydda det mot något... 
Den sekunden... den sekunden....
 
Jag kan lova er, att fastän magen vrider sig, fastän hjärtat slits ur din kropp och du hålls i ett järngrepp av smärta... så säger du lugnt: Stopp nu!! 
Du, du kommer väl ihåg att jag älskar dig, att jag finns här, att just du, du, är det vackraste i världen... 
I bakgrunden så hör du, gråt, avgrundsvrål av smärta från demoner som vill döda ditt barn, som håller ditt barn i ett järngrepp...
Du får ett fuckface rakt upp i ditt eget.. ett hånskratt från döden som säger, här Ewa... här blir du påpissad och du kan inte göra ett skit 30 mil bort... 
Jag tänker ta ditt barn.. och du kan ligga på golvet och kräla bäst fan du vill i dina tårar... för du kan inte påverka mitt val i ditt barns kropp och själ.... 
 
Och jag HATAR dig döden!! 
Jag har kämpat mot dig för min dotters skull... sen den 1/11... strax efter klockan 11:11... 
Och som jag sa till din röst i min dotters kropp: Du ska fan inte tro att du kommer undan nu.. jag har kämpat i 27 år... och du ska FAN inte vinna den här gången heller... HÖR DU DET??? 
 
För jag älskar mitt barn!! Älskar henne...... 
 
Ännu en gång vann min dotter över döden!! 
Och hon är min hjälte... Men den här  gången var det sekunder före dödens käftar...
En mycket god vän till mig, bad för min dotter. 
Det värmde!! 
Jag har aldrig tidigare fått det erbjudandet. 
Men min vän kontaktade mig, frågade mig rent ut vad som hände.. Jag svarade som det var.. och min vän sa: 
Ewa, jag ska be för er... 
Tack svarade jag.... 
 
Varje dag dör det i genomsnitt 3 personer i självmord.... varje dag... Min dotter ska INTE bli en av dem!!
Därför gör det extra ont..
När hon i morse ringde mig och bad mig titta på hennes instagram..
 
När jag såg bilden, steg en sån ilska inom mig, en sån smärtsam ilska... för jag kunde inte tro det jag läste...
Hennes ex-svåger hade skickat ut på snapchat, att han tyckte det var synd att min dotter inte valt att ta sitt liv...
HUR.. Hur... hur... kan man göra något sånt? 
Hur kan man ens tänka tanken, att man vill att en annan människa ska ta sitt liv.. Hur?? 
Jag skakar av ilska... Illamående.. sorg... fullkomlig avsky...
 
För jag kan säga er alla: det finns INGEN i världen som ska behöva genomgå detta! 
En person som mår så pass dåligt att den inte längre ser en mening med livet.. balanserar på en så skör tråd.. att vi anhöriga bara får andas med varma, försiktiga och små andetag... med hopp om att även denna gång, ska det gå bra.... 
 
Jag säger bara: Var rädda om varandra, älska varandra, njut av varandra.. och framför allt, säg de tre vackraste orden: Jag älskar dig! 
 
Tack mitt älskade vackra barn, för att du valde livet.... Du ÄR kärlek!!!
Jag vill inte sitta som Ken.. utan vi fortsätter att skapa minnen..
Du vet vad jag sa: Vi kämpar vidare.. du och jag!! 
 
 

Kommentera här: