No more Rövhål

Dottern med autism är på väg att bli bara gladare och gladare. 
Det märks så väl på henne. Hon skrattar och skämtar..... 
Och får till såna roliga kommentarer. 
I morse tex, då kommer hon in i köket från vardagsrummet och säger: "Jag faller för dig"..
Vad trevligt att någon faller för mig, svarade jag då :) 
Varpå hon säger: Jag faller alltid för dig... när jag får ep-anfall :D 
 
Kan man hålla sig för skratt? = NOPE!!
 
Eller som igår när hon sa: 
Mamma, P´s mamma la till mig igår. Hon är så snäll och mysig. Mamma, vi träffar bara snälla och mysiga människor nu förtiden... inga sura och bittra rövhål....
 
ALLTSÅ :D Jag bara älskar den sista delen av hennes mening :D 
Men hon har så rätt! 
Vi har gjort oss av med de sura och bittra rövhålen ur vårt liv :D Och det gläds vi MKT åt faktiskt :D 
 
Nej, vi har istället fyllt vårt liv med kärlek, ännu mer kärlek och massor av kärlek. 
Vi har nu respekt, omtanke och lugna härliga pratstunder. 
Där ALLA får ingå och där vi sitter ner tillsammans och pratar om allt som varit, är och komma skall. 
Vi är en Familj, på riktigt. 
 
Jag kan fortfarande komma på mig själv med att le, le för att vi pratar och skrattar, umgås och bara är. 
Det är en helt fantastisk känla! 
 
Det är även en fantastisk känsla när den här mannen i mitt liv..ringer och frågar var jag är... 
Jag säger att jag är på väg till TC för att vi skulle äta lunch där..
Varpå han säger: Då ses vi... 
Och där i ögonvrån så står han helt plötligt... på jobbet.. med blommor!!
ALLTSÅ... jag blir så kär i honom varje dag, på nytt och på nytt och på nytt... 
 
Jag brukar säga till honom: Jag är så rädd att jag ska vakna upp och inse att allt detta bara varit en dröm..
För jag undrar faktiskt, på riktigt: HUR kan jag ha sån tur??
 
Han är ALLT!! 
 
Min fina, fina fina fina fina älskade blivande man!! 
Tack för att du ger vårt liv så mycket glädje, respekt, kärlek och omtanke. 
 
Kram 

Kommentera här: