Med risk för mitt eget liv!

Flera gånger har jag gått fram till dörren - vänt om - gått därifrån!
Bara av att titta in så får man en grundångest som lätt kan övergå i total katastrof!
 
Att ha en person med autismens kraft i samlande i sin närhet... får ju vem som helst att vilja begå sucidala ingrepp på sig själv! 
 
Jag HATAR samlare!! 
 
Jag får ångest när jag ser hur en del människor samlar på A L L T... och då menar jag allt!
FY HELVETE!!
 
Min dotter är en sån.... och jag verkligen avskyr hennes rum. Det är som att kliva in i ett program.. tror det hette något med extrema samlare eller nåt sånt??
 
Det är ta mig fan allt i det rummet: Gamla tidningar, gamla godispapper, halva pennor, små djävla saker, plastkassar... allt... allt... allt... allt... 
 
USCH!!! 
 
Så idag, när jag ändå inte är på humör, så tänkte jag: Nu eller aldrig! 
För det är även så att när hon kommer hem idag, så kommer hon att flippa totalt över att jag varit i hennes (äckliga) rum och städat upp där...
Det finns en risk att hon handgripligen ger sig på mig... Men det ta jag! 
För nu kan man iaf gå in där... så där.. ungefär... 17 sopkassar senare! 
 
Helt djävla galet!! 
 
Nu ska jag inte låta det förfalla så här mycket till nästa gång. Hon har ju inte förmågan själv att se hur galet det blir.. och jag har INTE snällheten att acceptera att MITT hem är belamrat med hennes skit, även om det är i hennes rum... 
USCH!!!! 
 
Och jag nu ändå skulle få en unge med autism, varför fick jag inte en pedant??? Fast å andra sidan, så hörde jag av en mamma som har just en pedantisk autistisk dotter, att även hon höll på att drivas till vansinne. Där plockades det nämligen från dag till natt.. om någon flyttade på en liten kruka, då var dottern där och flyttade tillbaka den igen... Allt flyttades där det skulle, enligt dottern, stå.. 
 
Ja det är väl som med allt annat: Lagom är bäst!! 
 
Kram!
 

Kommentera här: