Känslokallt i Helvetet

Just nu kämpar Joakim Lundell i "kampen" mot sin mamma i sin nyskrivna bok: Monster. 
Mamman dementerar boken med jämna mellanrum och hävdar att det är osanning eller skyller på andra..
 
Jag har inte lyssnat till mammans yttranden, mer än en gång, det räckte för mig! 
 
Det är svårt att gå emot en person som inte gör några fel. 
Det är faktiskt omöjligt! 
 
Det blir lite som med Don Quijote Av La Mancha... Väderkvarnar blir dina byten i ditt eget segertåg och följarna som tror blint på dina segrar, tror även på efterföljande historier. 
 
En människa som aldrig gör något fel finns INTE! 
 
Därför tycker jag extra synd om Joakim när han stångas mot den här kvinnan, som kallas mamma. För han kommer ALDRIG att vinna mot henne. 
På grund av att hon ALDRIG kommer att se, att hon, är en del i allt som skett. 
 
Detta gäller även både mammor och pappor, förstås!
"Jag har aldrig gjort det/sagt det"....
 
En kommentar som är vanlig hos en del personer... som är empatilösa, känslomässigt störda eller bara känslokalla som i Helvetet?! 
Det kommer ALDRIG att spela någon roll HUR mycket bevis som läggs fram, eller inte läggs fram... För du kan aldrig vinna mot en person som ser sig själv som "icke deltagande" i problemet. 
Det kommer alltid att vara "den andres fel".... 
 
Dessutom kontrar personen i fråga om man själv då erkänner sina fel och brister... med att: Ja... se nu, vad är det jag sagt... Jag är oskyldig i det här... du är skyldig...  (HÅRT draget) 
 
Alla personer ÄGER sina egna upplevelser!
I det här fallet.. äger Joakim sin egen uppväxt och sina egna upplevelser. 
 
Vi har boken och jag ska läsa den. 
Min dotter med autism håller just nu på att läsa den. Vi pratar om de olika styckena i boken när hon läst. 
Men hur förklarar man att någon som borde älska en MEST i hela världen..... Är ett monster?? 
 
 
 
 

Kommentera här: