Bonuspappan och Tyra Myra

Igår kom äntligen våra barn hem :) 
 
Tyra låg vid ytterdörren och väntade på dem. Hon vankade av och an, tittade på mig, la sig ner, suckade, gick igen... 
När jag åkte till skolan för att hämta dem, suckade hon igen, gick upp på övervåningen och surade. 
 
När vi kom hem ropade jag: Tyra, barnen är hemma.... = Inte ett ljud!
Då ropade Linnea och Alice i kör: Tyra.. vi är hemma = DUNS... hopp.. hopp.. hopp.. Tassarna dansade ner för trappan från ovanvåningen och svansen roterade som en rotor.. men hopp och skutt mot barnen i hallen :D 
 
Ääääääntligen mina barn :D Hade hon kunnat tala hade hon nog sagt det :) 
 
Sen var hon är tjejerna var, gick mellan dem, krävde magkliande små händer på sin mage.. buffade med nosen på deras händer om de slutade klia (De har en veckas kliande att ta igen nu) ... Satte sig i soffan med dem  och myste...
 
Och så passade även vår bonuspappa på att hoppa in i soffan och mysa med tjejerna :D 
Han hade velat vara med till skolan och hämta dem.. men jobbade då och kunde inte komma ifrån. 
Ibland lyckas vi matcha så att båda kan hämta dem... men en av oss försöker alltid hämta dem eller vara hemma när de kommer. Ofta har det varit Peter för han kan styra sitt jobb lite mer än vad jag kunnat.. 
 
 
Tyra tycker nog att han kan vänta på sin tur :D För nu är det hennes barn :D
 
Tänk att en hund kan bli så mysig som våran Tyra... Hon bodde tillsammans med oss några dagar innan Peter flyttade in. 
Det var min tanke om att hon skulle få en egen start utan husse tillsammans med barnen. 
Hon var inte van vid barn men mina barn var vana vid rottweiler (hund överhuvudtaget)... Och de är också extremt duktiga på att närma sig hundar på ett lugnt och sansat sätt. 
Så Tyra fick "känna på" hur det var att vara i en familj på sitt eget sätt.. utan husse att ty sig till... 
 
Det roligaste när vi hämtade hem Tyra, var nog att hon sprang direkt till vår ytterdörr. Vi (barnen och jag) tittade på varandra och såg ut som frågetecken... 
Där och då visste vi att detta skulle bli bra! 
 
Hur var hon då?
Ja, för ett år sen, kröp hon gärna undan.. Var inte van vid att kramas, bli kramad och medgosad.. Hon var nästan lite skygg.. Hon var inte alls framåt... Hon gick gärna undan och la sig för sig själv..Hon lekte absolut inte..
 
Hur är hon idag?
HAHAHAHA... mer social hund får man fan leta efter! Hon älskar gos, hon buffar mer än gärna med nosen på oss om vi inte klappar på henne.. Hon älskar barnen och är gärna där de är.. Hon vill vara med och hon hittar definitivt till köket när någon är där (JA, även när vi inte är där.. sopor är gott stundtals).... Hon skuttar runt och leker... Hon älskar livet! 
 
Hon är verkligen en i familjen! 
 
Om man får en Rottweiler som Tyra, hon är nämligen "one of a kind".. får man tacka sin lyckliga stjärna :) 
Jag brukar säga: Vi kommer aldrig mer att få en som Tyra! 
Hon är så oerhört gosig, mysig och helt underbar!! 
 
..................................................................................................................................................
 
Nu borde jag fortsätta städa... Jag skulle behöva ringa in en städfirma.. orkar inte hålla på med det här skiten längre! 
Jag tycker om doften av nystädat.. Men jag tycker inte lika mycket om att städa!! 
 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Ha en fin dag! 
På återseende!

Kommentera här: