Får verkligen VEM som helst bli förälder??

Vem som helst kan bli förälder - MEN alla kan INTE vara föräldrar!
 
Att få barn är det största som hänt i mitt liv. 
Aldrig kunde jag ana att det skulle bli mitt livs svåraste arbete.
 
Ibland känner jag mig så totalt misslyckad. 
Ibland känner jag mig så totalt stolt. 
Ibland känner jag mig som en förlorare.
Ibland känner jag mig som en vinnare. 
Ibland känner jag sån avsky.
Ibland känner jag sån kärlek. 
Ibland känner jag mig otillräcklig. 
Ibland känner jag mig ovärderlig. 
Ibland känner jag skräck. 
Ibland känner jag lycka.
Ibland känner jag mig fallfärdig.
Ibland känner jag mig på topp. 
Ibland känner jag att svordomarna haglar. 
Ibland känner jag hur rosorna blommar. 
 
Ja, att bli mamma, och dessutom till 6 barn (Hur gick det till? Jag som inte skulle ha ett enda när jag var tonåring)
Det ÄR utan tvekan det svåraste uppdrag jag har i mitt liv. 
 
För samma sekund som man får det där lilla, skrynkliga, fuktiga, väsande, skrikande, alldeles underbara och skrämmande paketet upp på sitt bröst efter förlossningen, så händer det något.... 
 
Man känner INTE nödvändigtvis kärlek omgående.. Absolut INTE.. men det händer något.. 
 
Man glömmer heller aldrig sin(a) förlossningar. Oavsett vilken kvinna du frågar, så tror jag att hon kan säga: Så var den... så var den.. så var den.. Enligt hennes egen minnesbild...
 
När jag fick min älskade äldsta dotter.. Hade jag förmånen att ha min egen mamma med på förlossningen.. Hennes pappa och jag levde inte med varandra. Som jag brukar säga: Vi var barn som fick barn. 
Men min mamma var med.. Ett stort stöd i alltihop.. Jag hade INTE velat vara ensam!
Jag var inte rädd.. för då ännu hade jag INTE en enda aning om HUR det skulle bli att vara förälder.. 
SHIT!!
Allt gick så fort.. Och vips efter mindre än 4 timmar på förlossningen hade jag ett barn.. ETT BARN??
Jag tittade på henne och kommer ihåg att jag tänkte: JAHA... 
Hon var så fin! 
Hon var så speciell!
Och hon var min.... Hur skulle jag som själv var ett barn.. ta ansvar för ett barn? 
Mina föräldrar hade föreslagit (min pappa främst) att de skulle bygga om en del av sin villa till en bostad åt mig..
Tack men NEJ tack sa jag.. Och istället så ordnade de en lägenhet till mig och min dotter...
 
Utan mina föräldrar hade jag ALDRIG klarat det! 
Jag som hade levt som jag velat, var nu mamma... Mitt livs svåraste arbete hade kommit igång... 
Idag kan jag säga: jag var alldeles för barnslig och naiv!
Tog verkligen inte mitt föräldraskap på allvar... Men gjorde ändå allt för min dotter. Hon var den första av mina 6 underverk. 
En skatt som aldrig går att jämföras med något i världen! 
Bild från Lukas dop (mitt första barnbarn) Mina vackra älskade barn = Ni är det värdefullaste jag har i mitt liv. 
 
Och idag när jag såg  Joakim Lundells inslag i TV4... så grät jag inombords... 
Hans smärta i ansiktet när han berättade om sin mamma, sin historia om sin uppväxt, sin pappa, livet...
Varje gång, jag möter det i min egen profession... så gör det så ont...
 
 
Det är livets svåraste yrke att vara förälder.. och de flesta kan bli förälder.. Men alla kan inte vara det! 
Egentligen borde det vara tvång på att gå igenom en utbildning i flera steg.. redan på högstadiet skulle den börja.. sen skulle den fortsätta... 
 
I trafiken krävs det körkort.. För att vi ska lära oss hantera olika situationer.. Men att ta hand om ett litet knytt på allt mellan 500 gram (prematurer) till bebisar på över 5 kg... Ett litet liv.. ett oskyddat liv... ett litet liv som tvingas acceptera människors olika förmågor.. 
Där är det helt OK att vem som helst skaffar barn...
Ja, vem ska avgöra att "du eller du" inte får skaffa? 
Det är klart att det inte går... 
 
Men ikväll kommer det tex en dokumentär om en pappa som kastar ner sitt lilla barn 15 meter i en dammbyggnad...(Kalla fakta)
För ett tag sedan var det en pappa som försökte bränna sina barn inne... dottern kunde rädda sig men sönerna dog... 
Varje dag ligger det barn och gömmer sig hemma för att de utsätts för våld i hemmet... 
Varje dag blir ett barn misshandlat av en oförmögen förälder som inte har kapacitet att se sitt eget fel... 
Varje dag någonstans dör ett (flera) barn på grund av våld, övergrepp och ohälsa i familjen. 
 
Jag vet att det är svårt att vara förälder! 
Det är som sagt var, ett av livets svåraste yrke.... 
Och många behöver redskap för att få sitt föräldraskap att fungera... 
Och barnen kan behöva redskap för att fungera... 
 
Saker kan hända i livet som gör oss oförmögna att agera som föräldrar. 
Då måste vi våga be om hjälp! 
För ett barn ska ALDRIG behöva utstå våld, fysisk och psykisk misshandel, övergrepp och oförmåga från vuxna.. för att vuxnas egoism ska vinna. 
 
Om ett barn börjar påtala att det inte är "bra" hemma... oavsett vem den vänder sig till, måste man agera! 
Det är som Joakim säger i sin intervju idag: Om en 7 åring börjar prata om ..... 
Så bör vuxna reagera! 
Ord som ett barn inte kan, för de har det inte i sin vokabulär, då måste vi reagera!!
 
Jag brukar själv tänka på mina älskade äldsta döttrars uppväxt.. 
OM, jag inte hade haft förmågan att ta mig ur det destruktiva förhållandet jag levde i... 
HUR hade det då gått för dem? 
Idag har jag helt fantastiska döttrar! 
 
Men alla barn har inte samma förutsättning...... Vad händer med dem? 
 
/ Ewa
 
 
1 Malin:

skriven

Och sedan finns det helt perfekta och underbara par, som inte vill mer än annat att få ett barn, men dom får inget av olika anledningar.

Långt ifrån alla som är lämpliga som föräldrar, tyvärr! Jag håller definitivt med, livets svåraste uppgift är föräldraskapet!

Kram


Svar: Ja precis som du skriver, finns fantastiska par som aldrig får bli föräldrar. <3 Kram
Tjejmorsan

2 Christer:

skriven

Det är inte lätt att vara förälder, det är helt klart. Men man gör vad man kan för att göra det bästa för dem.

Svar: Nej lätt är det sannerligen inte! Alla är olika och har olika behov.
Ha en fin dag!
Tjejmorsan

Kommentera här: