Förlossningar

Sitter i soffan och ser på "Malou - efter tio"..
 
Det handlar om förlossningar - Vågar vi föda barn? 
Det är veckans tema. 
 
Förlossningsvården här i Sthlm är GALEN! 
Helt galen!
Och det låter som om den är rätt galen i hela Sverige. 
 
Jag har haft bra förlossningar, förutom med tvillingarna där jag fick ett snitt som gick snett. 
 
Det är fortfarande en skrämmande känsla när jag tänker på det. 
Jag ryser av obehag! 
Epiduralen som sattes fel, den tog fel, allt gick fel..
Jag glömmer ALDRIG när jag känner hur skalpellen drar genom min kropp... 
Hur ont det gjorde... Hur min puls förändrades... Hur hela jag domnade bort av olika känslor..
Något som stacks i min vänstra skuldra/axel... 
Att jag vaknade upp på intensiven..
Hur jag låg förlamad från midjan och ner.. i ett par dagar.. 
Hur de gav mig morfin trots att jag inte tål det... 
 
En djävla mardröm!! 
 
Och att jag efter det snittet sa: Jag föder hellre 100 barn vaginalt än ett enda med snitt! 
 
Och för en del är det precis tvärtom!
Visst är det tur att vi har våra egna berättelser och känslor. 
 
Det finns en fara med att berätta sin berättelse.. Man skrämmer andra inför deras egen förlossning. 
Jag brukar vara väldigt försiktig med att berätta det negativa..
För det som är negativt för mig och min upplevelse, kan bli något helt fantastiskt för någon annan..
 
Min upplevelse äger ju endast jag. 
 
Själv tycker jag att mina övriga förlossningar har varit helt fantastiska. 
Det är en upplevelse som är mäktig, stor och helt grym! 
Att kroppen klarar av att föda fram ett knytte... 
När man ligger där och tror att man ska "dö" på grund av smärtan som är.. så funkar det ändå.. och snart har man det lilla pyret.. skrynklig eller slät... blinkande för att ta in ljuset som han/hon kommer ut till... Kylan.. fatta att komma från en jämn temp på ca 37 grader.. ut i förlossningsrummet... 
Första kylan... BURR... 
 
Första kläderna som är på tok förstora (för det mesta)... doften... ljuden.. den lilla snusande andningen... gråten.. eventuell amning.. AJ.. (jag har ju valt att inte amma mina på grund av att det inte funkat)... Nervöst inför hemfärden... Hur ska jag klara detta... Första sittningen i bilstolen... första promenaden i barnvagnen.. Magen som gör svinont på grund av att livmodern drar ihop sig.. Mjölkstockning/överflöd.... tårar på 3:dje dagen... Hormoner som rycker och river... 
 
Det är inte glamoröst att vänta och föda barn! 
Det minsta man  kan tycka är att förlossningsvården iaf skulle fungera! 
 
Tyvärr hör man sällan om de förlossningar som fungerar. Som är fina. Som går bra. Som är där alla dagar. 
 
Den dagen jag födde min äldsta dotter - föddes det tre barn inklusive henne (på Åland)...Jag fick föda henne inne på rummet... Rakt upp och ner.. Men ändå en helt ok känsla.. för jag visste inget annat..
 
Den dagen jag födde min näst yngsta dotter - Föddes det 29 barn (på Danderyd)... Födde henne i ett sterilt rum förberett för akut kejsarsnitt.. På grund av igångsättning.. Jag visste mycket mer och var så nervös! 
 
Den absolut bästa förlosningen jag har haft var med min yngsta dotter... Hon är nämligen född utan värkar.. Det var en magisk upplevelse. Hon hade inte rör sig många knop i magen.. var på extra kontroller för att min bm var så nervös.. Och lika lugnt och sansat kom hon även till världen :D 
 
Min absolut snabbaste förlossning är den med min nästäldsta dotter.. Hon kom som en projektil ut i världen :D Och barnmorskan fick hålla emot henne för att hon inte skulle komma till världen för snabbt (för min kropps skull)... 
 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg... tror alla kvinnor kommer ihåg sin(a) förlossning(ar)... Det är en sån stor och mäktig känsla i ens liv. 
 
Jag har ju även haft förmånen att få vara med vid min ena dotters förlossning när hon födde sin son hemma hos mig. Detta på grund av att hon inte fick plats på Danderyd. 
Det var MKT värre att vara med på en annan kvinnas förlossning än på sin egen... Jag kände mig totalt maktlös.. Men samtidigt var det helt fantastiskt att se honom födas här hemma..
Och när ambulansen kom med de två helt fantastiska ambulanskillarna.. då släppte mycket av min stress och frustration om att DS inte tog emot oss..
Men även här var det en "första gång" för mig.. att bli nekad plats.. Att inte veta hur det skulle gå.. Skulle ambulansen hinna hit? (för det gick jättefort för henne att få sin son)... Skulle jag klara av att hjälpa henne? 
Skulle hon klara sig, skulle barnet klara sig? 
Ambulansens personal är definitivt mina hjältar!! 
 
Trots alla mina upplevelser så tycker jag att det är fantastisk häftigt att föda barn. Det är det coolaste en kropp klarar av tycker jag! 
Dock avskyr jag att vara gravid.. Jag har alltid känt mig som en elefant.. obekväm med en stor klumpig mage.. 
Brukar skämtsamt säga: Föder gärna barn bara jag slapp att vara gravid :D 
 
Den största vinsten är ändå detta :D
Lycka!!
Mina yngsta prinsessor för några år sen :D 
 
Ha en fin dag i mörkret :) 
 

Kommentera här: