Vem står på ditt barns sida om du inte gör det själv?

Som en f.d. kollega sa till mig en gång när vi pratade om skolvärlden: Hela skolan är ett enda stort socialt experiment! 
 
Vi pratade om barns möjligheter i skolan. Hur en del lärare agerar och bestämmer sig för att ogilla en del elever. 
De hittar fel, argument och orsaker till att eleven agerar "fel" enligt dem, men själv har de ingen delaktighet i det som händer. 
Eleven står ensam i sitt agerande enligt läraren. 
Läraren är själv helt befriad från påverkan till händelsen. 
 
Hur kan det komma sig att en del vuxna människor inte kan se sin egen del i händelser? Utan fortsätter att skylla på eleven?
Orsak och verkan, är något som borde införas under utbildningen! 
 
Som studie- och yrkesvägledare kan jag stå utanför hela situationen och se den från två perspektiv. 
Jag ser varje elev som en potential framtid! 
Oavsett hur eleven agerar så finns det en person där bakom, som kanske genom frustration, utanförskap eller något annat, agerar på ett sätt som inte passar inom normen för hur en elev ska vara 2017. 
 
Här står läraren och säger: Det kan omöjligt bero på mig, jag är en fantastisk pedagog. När det sen kommer fram uppgifter från vårdnadshavare, om situationer där eleven känt sig både utpekad och utfryst av läraren i fråga.. Så blir svaret detta: 
 
"Jag är mer än villig att ta till mig av kritik. Så länge som den är berättigad. Att **** inte tycker om mig anser jag inte vara berättigad kritik av mig som pedagog. Som engagerad förälder som inte ens träffat mig äger inte heller du kompetensen att bedöma min gärning som pedagog."
 
"Jag har naturligtvis funderat mycket kring detta och huruvida något i mitt eget uppförande gentemot barnen föranlett **** beteende, och jag känner att jag är respektfull och omtänksam i mitt bemötande av alla elever. Eftersom jag inte heller upplever någon animositet från **** klasskamrater kan jag inte annat än ställa mig frågade"
 
Det är fantastiskt att man som lärare är den som kan komma med påståenden om hur en elev agerar... men själv inte ha något som helst samband med detta. 
När eleven ifråga agerar på detta sätt endast på den här lärarens undervisning... Alla andra lektioner fungerar smärtfritt och eleven tycker det är roligt att gå de övriga lärarnas lektioner.... 
 
Jag förstår föräldrar som krigar sig blå för sina barn. För vem ska stå på barnens sida om inte föräldrarna gör det?? 
 
Det finns en bild där läraren skäller ut barnet tillsammans med föräldrarna.. Årtalet är 1961
Och 2011 är det tvärtom... 
 
Allt handlar om betyg på bilderna.. 
Men idag står vi tack och lov upp för våra barn! 
Även om bilden från 2011 inte heller är rolig, är den iaf bättre än när lärare hade total makt i klassrummet... 
 
Jag kommer håg en dag i mitt eget klassrum: 
 
Läraren frågade vad vi hette och  hur vi stavade vårt namn: 
Jag sa att jag heter Ewa och stavar med W... 
Läraren svarade: Så kan man inte stava Eva... Och skrev mitt namn med V..... 
Jag var 7 år och livrädd för att jag stavade mitt namn fel... 
Först på högstadiet tog jag tillbaka makten över mitt namn och har sen dess rättat ALLA som skriver mitt namn fel... 
 
Idag hoppas jag att mina döttrar vågar stå upp mot de felaktigheter de möter i ett klassrum! Att de har fått så mkt skinn på näsan att de förstår att de är individer, med rättigheter! 
I annat fall berättar jag det gärna för läraren! 
 
Givetvis får INTE mina döttrar bete sig illa... Men de ska heller inte behandlas illa av en lärare som har skillnad på elever.. på ett mkt öppet sätt! 
Och som sen heller inte tar till sig det.. utan fortsätter att beskylla en elev för att det är den som är anledningen till beteendet... 
 
OPS.... fel förälder!! 
 
Ha en bra dag!!
 

Kommentera här: