En trött själ - hotellvikning - bröllopsresa - tankar om barn

Vaknar av att Tyra skäller 05:05.. Jag hade verkligen velat sova när jag äntligen fick göra det. 
Men det var väl dags att vakna då kanske?
 
Det gav mig iaf tid för att reflektera över en del saker i mitt liv. 

Inser att jag är trött i min själ.....
Hela mitt liv har jag "vårdat" andra... anpassat mig... försökt räcka till....
Nu vill jag bara leva mitt liv...
Mötas med respekt och en gnutta tillbaka av all den kärlek som jag öst över alla andra...
 
Jag har alltid älskat att ösa kärlek över de som står mig närmast. 
Som jag sa till min bror en gång när vi satt och pratade: 
Jag älskar att krama mina barn, det är det bästa som finns. 
Ösa på med kärlek!! 
Han kände likadant och jag vet att han gjort det samma. 
 
Att vara förälder är det mest pissigt betalda jobb som finns! 
Ja lönen uteblir faktiskt helt och hållet. (Pengar uteblir - De går liksom åt ist)
Men den riktiga lönen är kärlek tillbaka.
 
Det finns väl inget som är så härligt som den där kramen man får!
Den där lilla tavlan som målades på förskolan (NEJ, jag menar inte alla miljoner teckningar i form av ett streck..)
Att få påskpynt, julpynt och allt annat fint som de gör..
Att få en puss på kinden och ett: Mamma, jag älskar dig! 
Det är GULD!! 
Det är energin som värmer och gör att man orkar lite till.. speciellt de dagarna man inte har ork att ens tänka.. Strumpor som krånglar, byxor som är för små, tröjor som sticks, den dagen man går iväg till förskolan i t-shirt och en gummistövel i minusgrader... För att "ungen" vägrar klä på sig men är lika lycklig ändå över att den vann över mamma... 
Eller den där dagen när man stannar vid en vattenpöl och stampar lite extra hårt i den.. bara för att känna på HUR det känns när vattnet flyger runt... 
Eller när man stannar hemma från jobbet och fsk/skola för att baka pepparkakor ist.
Eller när man får sitta med en snorig, febrig liten människa i famnen en hel dag framför tv eller bädda ner sig tillsammans i sängen och bara mysa.... 
Vattkopporna som kliar.... Febern som yrar... magsjukan som tar över hela familjen... 
Shoppingrundan med ett barn i taget för att få ut maximalt av dagen... 
Resor till varma länder, där värmen slår emot oss när vi stiger ur flygplanet.. Spännande, nyfiket och mys! 
En dag på Kolmården, ALV eller Skansen, massor av glass, klappa kaniner och bli jagad av rövare från Ronja Rövardotter... 
Torka tårar från blöta kinder i samband med att ett förhållande tagit slut, eller ens aldrig uppstått... 
Lyssna till hemligheter, kärlekstankar och livets gåvor...
Bevara dem i hjärtat och tänka: älskade barn, det kommer mer i livet som kommer att betyda ännu mer för dig... 
 
Ja, att vara mamma är fantastiskt! 
Det är en gåva! 
 
Men idag är min själ trött! Den är trasig! 
Jag är less på att ösa ut kärlek och jag är less på att försöka förstå! 
 
Läste ett intressant inlägg på fb i morse, det handlade om HUR man skulle bryta sig ut ur dåliga relationer.. Det var förstås mellan en man och en kvinna (kan likaväl vara två kvinnor eller två män, anser jag...) 
Hur den enda var den som aldrig gav något utan bara tog.. och den andra var den som alltid gav och aldrig tog... 
Det var en smärtsam läsning! 
Och jag inser att jag HELA mitt liv, har varit den som ger... ger... ger... ger.. ger... ger och ger... 
Vet att jag för något år sen sa till en person: Det känns som att du bara tar min energi och aldrig ger mig någon..Idag vet jag att det var sant...
 
Jag vet att jag har svårt att säga nej, jag vet att jag har svårt att ta emot hjälp, jag vet att jag gärna ger.. av allt.. från mig själv, - pengar, tid, kärlek och omtanke... 
Det är klart att en "sån som mig" är lätt att utnyttja... Jag bjuder ju på det och jag ser det inte själv... 
Ändå har jag gått alla kurser... som att tex lära sig säga: NEJ! 
Lära sig hålla distans... Lära mig tänka på mig själv... Lära mig att JAG har rätt att ta men inte ge...
Ändå så är det så lätt, att halka dit, att göra det, att ge och ge utan att få... 
 
Det är det som fick mig att inse, jag är så trött i själen!
Nu har jag mött en man, som för första gången ger tillbaka.. han ger.. och ger.. och ger.. Och jag ger tillbaka.. och ger tillbaka... 
Och vet ni vad, jag vet inte hur jag ska hantera det?? 
Jag slipper för första gången i mitt liv... vara en vårdare.. slipper vara rädd att han ska lämna mig.. slipper vara rädd att han ska utnyttja mig.. slipper vara rädd för att han ska vara verbalt/mentalt elak mot mig... 
Och jag kan inte hantera det??
För det är en helt ny situation för mig!! 
 
Varje dag är en ny dag och den är lika full med kärlek?! 
Inte en enda dag det här året.. har han backat.. slängt igen någon dörr.. gått ut genom dörren utan att tala om vart han ska... och om han kommer tillbaka.. Gått utan att säga: jag älskar dig Ewa... Och samma sak mot mina barn...
I morse satt han framför mig vid köksbordet, vi pratade om det vi nu är med om, vårt liv, vad som kommer att hända, vår framtid... och så säger han: Ewa, jag älskar dina barn så mycket... jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem....
Det.... Det ÄR kärlek!!
 
 
Bilden är från vår bröllopsresa till Kreta.. en helt fantastisk resa! 
Varje dag fylld av vila, kärlek och lycka! 
 
Stranden, vi, barnen, solen, glassen, kärleken och värmen! 
 
Jag försöker verkligen fokusera på vårt liv.. men smärtsamma saker gör sig påminda varje dag.. Varje dag! 
Och det ger sår.. i själen, i hjärtat och i livet.. livet som pågår.. varje dag... 
 
Och idag, är jag hemma och vabbar min lilla Alice... försöker skingra tankarna i tvättstugan idag.. Så jag tog alla handdukar och badlakan och vek dem enligt "hotellvikning"...
Varför inte liksom?
 
Men det var 10 minuter... 
 
Fast 10 sköna minuter! Jag slapp tänka :) 
 
Jag har världens finaste familj... Det är Peter och barnen = Det enda som räknas! 
 
     
 
Herre Gud vad jag älskar dessa tre :) Livet, lyckan och glädjen i mitt liv!! 
En som avgudar mina döttrar lika mycket som vad jag själv gör!!
och som även älskar de som finns runt mig utan att vara svartsjuk... 
Utan ger av sig själv till dem.. UTAN att begära något tillbaka... 
Står upp vid min sida och håller mig hårt.. 
Skrattar och gråter tillsammans... 
Mina döttrar kommer att ha världens bästa förebild i dig Peter :D
 
Tack!!
 
If life gives you lemons make lemonade!!!
 
Peter, Linnea och Alice :D Ni är verkligen sockret i min lemonad!!! 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: