Fortsätter lite med att alla behövs och ingen ska kliva på någon...

För ett tag sedan hamnade jag i en diskussion om huruvida man kan gå in i en annan yrkesroll. 
 
Själv har jag 2½ yrke i bagaget.
Jag läste ekonomi (merkonom) på Ålands Handelsläroverk. Hade ett ½ år kvar när jag "gav" upp på grund av min livssituation.
Läste sen till tandsköterska. Ett yrke som jag älskade väldigt mycket. Hade fantastiska patienter som gav mig väldigt mycket tillbaka i våra möten. 
Tyvärr gick jag in i väggen, återigen på grund av min livssituation med ett barn som då var nydiagnostiserad med Autism, ADHD (den diagnosen hade hon från hon var 3), Mental Retardation och svårbehandlad Epilepsi... Och jag var ensam i detta och skulle försöka få ihop livets alla krav... När jag nästan var rehabiliterad var jag med om en bilolycka som tog knäcken på mig igen.. och livet rasade.. 
Men efter några år var jag åter på gång och utbildade mig till studie- och yrkesvägledare vid Stockholms Universitet. 
Det var en bedrift som jag är MKT stolt över! 
Med tanke på den livssituation som jag levt i.... 
 
När man då får höra av en person något i stil med: Ja men det kan väl alla göra... bla bla bla...
 
Då blir jag lite lätt förbannad!
 
NEJ!
 
Jag kan inte gå in och göra en undersköterskas jobb!
Jag kan inte gå in och göra en advokats jobb!
Jag kan inte gå in och göra en byggarbetares jobb!
Jag kan inte gå in och göra en brevbärares jobb! 
Jag kan inte gå in och göra en pedagogs jobb!
Jag kan inte gå in och göra en optikers jobb!
Jag kan inte gå in och göra en.....
 
Ja, alltså visst kan jag kanske göra en brevbärares jobb MEN inte utan att först förstå vad det är den gör?! 
 
Jag kan alltså INTE gå in i en annan persons profession och tro mig veta vad denna individ gör utan att försöka förstå det.
På den punkten är nästan alla eniga! Hoppas jag... 
 
Däremot så kan jag reflektera över hur personen agerar i sitt jobb och kanske.. ja jag säger kanske.. genom min egen profession komma med förslag på åtgärder som underlätta arbetsuppgifter eller bemötande eller vad det nu kanske gäller...
MEN jag kan inte göra jobbet, för jag är inte utbildad för det... 
 
Det är svårt att få en del att förstå att man inte bara kan klampa in i andras professioner och göra deras jobb. Utan att man i så fall ska vara ett team där det är respekt åt båda hållen som gäller!
 
Jag håller själv väldigt hårt på min egen profession. Anser (som ni redan vet) att en rektor INTE ska stå och hålla någon form av vägledningsdiskussion på ett föräldramöte. Speciellt inte som det var så uppenbart att han inte hade en aning om vad han pratade om.. det var mest svamel som ledde till irritation!
 
Om det nu var så att man bara kan klampa in i varandras professioner... varför har vi då utbildningar? 
 
 
 

Kommentera här: