Lågaffektivt bemötande - Autism

Det är en sak att leva i en familj och det är en sak att jobba 8 timmar gå hem och vila...
 
I morse läste jag en artikel om Lågaffektivt bemötande
Hur vi bemöter personer inom NPF spektrat. 
 
Jag funderade lite på texten och tänkte: herre gud så mycket övervåld det förekommit i världen (och fortfarande gör)
Det gav mig extra mycket funderingar kring hur jag själv bemötte min dotter när hon var liten och hur hon var som liten.
När det gällde min dotter så var jag tvungen att ALLTID ligga 10 sekunder före. 
Jag läste av henne och insåg direkt att NU händer det om... 10,9,8,7,6..... POFF så hade jag avlett henne till något annat. 
Det var inte alltid lätt att lyckas men jag var en fena på att hinna för det mesta. 
 
Att vara steget före - för att slippa utbrott - en självklarhet för överlevnad i familjen. 
 
Jag har ALDRIG hållt fast min dotter. Redan när hon var liten så ansåg jag att det var en avskyvärd metod och jag fördömde den totalt! 
VEM kan bli lugnare av att bli fasthållen och tvingad mot sin vilja att acceptera en annan människas närhet, alternatvit ännu värre, fastspänd i någon (djävla) säng eller annat otyg? 
Nej tack!! 
 
Jag är tacksam för att världen håller på att bli så upplyst om B E M Ö T A N D E att  alla de där gamla uråldriga vedervärdiga förhållningssätten försvinner (Förhoppningsvis för all evighet). 
 
Jag kommer ihåg när jag höll i en föreläsning om min dotter (många år sen)... där några av åhörarna grät och undrade HUR jag lyckades och hur jag orkade och hur jag bar mig åt? 
 
Då tänkte jag bara: Va, det är väl bara att köra på "sunt förnuft" och den kunskap jag besitter...
Idag när jag läser om lågaffektivt bemötande så kan jag säga: Det höll jag redan på med... långt innan det ens var ett myntat begrepp.... 
 
Att låta personen ha komado över sin egen situation men med avledning om man hann med det. 
Det är inte lätt!
Det krävs en vilja att förstå att den andra personen besitter förmågor. 
Att veta att man själv inte vet... att man själv inte kan mer än den man ska bemöta.. 
 
Och det är här jag menar att det är EN sak att vara förälder och en helt annan att jobba och sen gå hem..
Jag brukar säga till personal: TA HJÄLP av den som känner barnet bäst!
Alltså vårdnadshavare..
 
Jag upplever ganska så ofta att folk runt omkring en, tror sig veta bäst vad som fungerar.. så går det mesta åt helvete. inte alltid, långt ifrån alltid.. MEN om de kunde ställa sitt eget ego åt sidan och LYSSNA på vad som sägs, så kunde mycket och många situationer bli mycket enklare. 
De måste förstå att deras ego inte blir skadat av att lära sig, att de inte vet allt, utan ska backa och lyssna in för att lära känna en person riktigt bra.. För att sen kunna ligga steget före innan händelsen händer... 
 
Det finns så mycket okunskap där ute i vårt samhälle, folk som tror sig veta hur saker ska vara, hur vi ska bemöta andra och att deras metoder är de enda sanna..
 
Gud hjälpe mig!
 
Jag brukar säga: Lika många personer som det finns med autism - Lika många individer är det!
Alltså, alla är olika, alla behöver olika och det handlar om att vi som står utanför ska lära oss HUR, VAD och VILKA metoder som fungerar bäst för varje enskild individ..
 
Det är svårt att lära gamla hundar sitta heter det... Men en sak som borde vara väldigt enkelt att lära dem är: Fasthållning är totalt förnedrande och det ska upphöra genast!
Skaffa sen lite sunt förnuft på det och lyssna till vad utvecklingen säger om hållbara metoder och bemötande. 
 
Heja alla som jobbar för att minska våldet i vardagen för personer med NPF och för den delen, även med andra funktionsnedsättningar :) 
 
Kram från mig
 
 
1 Moa:

skriven

Håller med dig fullständigt jag kör lågaffektivt dagligen. Det skulle aldrig falla mig in att hålla fast någon men som du säger är det okunskap och en gammal attityd som förhoppningsvis börjar avta.

Tack för att du delar me dig av eran vardag jag blev så glad att jag hittade en likasinnande blogg då min 4 åriga dotter lever med autism.

Kram från moa ♥️

Svar: Hej Moa!Och välkommen till oss :D
Jag hoppas precis som dig att det är ett avtagande beteende.
Vi håller tummarna för det!
Kram och ha en fin dag <3
Tjejmorsan

Kommentera här: