Tänk att få betalt för att vara.... skilsmässa och tankar...

Alltså!
 
Vem utbildar sig till något så "elakt"... 
 
 
Ja, jag har besökt naprapaten idag igen... S A T A N..... vad ont det gjorde idag!
 
Stundtals så tänkte jag: Det måste ju vara lättare att tex dö... än att ligga här... 
Jag sa: Alltså du är ond!!
Hon skrattade och sa... Ja.. och ändå kommer du tillbaka hit :D
 
Kan man annat än älska henne??? 
 
Jag tycker det är lite synd att Naprapathögskolan kostar så mycket. I snitt tror jag den ligger på 100.000:- per år... Och det är ju några år man ska gå där. 
Å andra sidan så blir ju inte "vem" som helst naprapat utan de som faktiskt vill (Hoppas jag)... 
Att studera på universitetet, högskolan, yrkeshögskolan och folkhögskolan.. och så vidare.. är ju för det mesta "gratis", så tillvida att man kan gå där utan att betala studieavgift. 
Men på naprapathögskolan så måste man betala avgift för att gå där.. Å andra sidan har de tillbaka pengarna rätt omgående när de är klara... Det kostar ju en hel förmögenhet att gå dit och bli mörbultad!! 
Men det är det värt... om man blir bättre, vilket man ju blir... men djävulusiskt ont gör det!
 
Så i morgon ska jag försöka jobba igen...Få se hur det går?! 
 
På tal om att studera. I höst hade jag tänkt läsa masterprogrammet inom Pedagogik. 4 år på 50%.. Men jag väntar ett tag... ja även den här gången..
Jag inser att jag inte är någon superhjälte som fixar än det ena - än det andra.. Jag vill ha kraft över till min familj också. Vet hur det är att studera - böcker överallt - träffar för att få ihop fältstuder - kvällar, helger och nätter som upptar skrivandet...
Men drömmen är kvar.. jag har ju en dröm om att forska på min huvudfråga... Den frågan ligger och gror inom mig...
Mötet mellan människor - det pedagogiska mötet... Jag är så nyfiken på det!!
Kanske om den där miljonvinsten trillar in.. så jag inte behöver tänka på huslån och överlevnad :D Utan "bara" kan ägna mig åt det jag tycker är roligt - studera och forska på mötet mellan människor....
 
Vem vet??
 
Jag vet iaf att det HÄR mötet... det sätter spår i mitt hjärta... När Linnea kommer hem och dyker in i Peters famn och säger: Jag ÄR din grisunge..
 
Och det första Alice frågar efter när hon inte ser honom: Var är Peter, mamma? 
 
Tyvärr innehåller det även mycket sorg... Häromkvällen var Linnea ledsen.. Satte mig bredvid henne och krusade henne på håret, småpratade,kramades och.. frågade vad det var? 
- Jag blir så ledsen över att pappa och du inte kan prata med varandra... 
Och jag håller helt med henne!! 
Jag skulle önska att vi fungerade som föräldrar... för att få det att fungera ultimat för våra döttrar. 
MEN det gör vi inte!
Och det ligger INTE hos mig!! 
 
Återigen... Möten mellan människor som inte fungerar ... är lika intressant som möten mellan människor som fungerar! 
Det var jag som ville skiljas! Och jag ångrar att jag inte gjorde det MKT tidigare än 2015... 
 
Men något jag ångra ännu mer.. är att jag vacklade i min skilsmässa! 
Vi skulle skiljt oss MKT tidigare, många år tidigare... 
Den som påstår att vi var lyckliga ljuger för sig själv! 
 
Det är klart man vill att det ska fungera i ett förhållande... men när det inte gör det.. och ingen av parterna är intresserade av att få det att fungera heller, då går det inte!
 
Såg ett minne på min fb idag från 20090906: 
Ser på "Kärleken checkar in" och det vore väl underbart om den gjorde det!!! Men man kan ju inte få allt här i världen........
 
Nej, man kan inte få allt här i världen.. och redan 2009 så hade jag uppenbarligen insett att jag levde i ett totalt kärlekslöst förhållande! 
Det tog mig till 2015 för att ta steget och då skickade jag in skillsmässoansökan själv... Jag bad honom skriva under den, det gjorde han inte, så jag skickade in den... 
Jag har inte ångrat mig speciellt många gånger (Läs noll) 
 
Men för detta får mina döttrar betala ett högt pris = Deras föräldrar kan inte prata med varandra! 
Jag har föreslagit samtalsterapi, vi har varit på familjerätten... men nej! 
 
Som de sa till mig på familjerätten: Har man aldrig kunnat prata med varandra i förhållandet så brukar det visa sig att det är ännu värre efter att man separerat... 
 
KOMMUNIKATION... Mötet mellan människor = Intressant!!
 
Därför är jag extra glad att Peter och jag kan prata... tidigare liv diskuteras = förhållanden, ekonomi, barn, med mera... 
Vi pratar om det mesta.. sånt som får oss att skratta så vi gråter.. sånt som gör så vi gråter och håller om varandra hårt.... Allvar... turbulens.... sorg... glädje... Vi grälar inte men vi argumenterar... 
 
Kommunikation = A och O för att må bra!! 
 
Det enda jag kan göra, är att stötta mina döttrar, när och om de vill prata... 
 
Kärlek övervinner (INTE) allt... men när man väl finner den.. så inser man: Den var värd allt skit man gått igenom... 
 
Over and out!
 
 
 
 
 

Kommentera här: