Vad är det för "fel" på mödrar och söner?

En kollega och jag pratade om "det här med svärmödrar"
 
En del svärmödrar har väl tyvärr stigit upp direkt från Helvetet med en enda uppgift i livet = Att vara så elak som möjligt mot sin sons partner. 
 
Varför är det så? 
 
Sen är en del svärmödrar helt fantastiska och så snälla så man skulle vilja ha dem som sin egen mamma = De blir en bonusmamma. 
 
Men vem man än pratar med (nästan) så har de en häxa deluxe till svärmor. En som daltar med sin son och duttar runt med honom och hans behov. 
Hörde till och med om något skräckexempel där mamman åkte hem till sonens familj och tog ut sonens kläder för att tvätta dem.. 
VAD??
Jag kan säga att hos mig, hade kärringen åkt ut med huvudet före och hon hade INTE kommit in igen! 
 
Jag har också en annan klassiker där svärmodern ALLTID måste poängtera att barnen är BARA lik pappa och att de är så söta för att de liknar på sin pappa...
Jag är MKT allergiskt mot sånt!
Ett barn är en EGEN individ och givetvis liknar de på båda föräldrarna, men kanske lite mer på den ena under perioder av sin uppväxt. 
 
Kollegan och jag funderade på om det är någon form av rivalitetstänk?
Att mamman känner någon form av "det är min lilla son - försök inte ta honom ifrån mig"???
 
Jag har ju tack och lov inga söner! Så jag kan ju inte sätta mig in i den relationen...
 
Kan bara gå till mina egna bröder... och min mamma... De har absolut en annan relation till henne än vad jag har. Undrar vad mina svägerskor tycker om min mamma??
Jag har inte en aning faktiskt... 
Och inte bryr jag mig väl heller.. men jag hoppas verkligen att min mamma beter sig mot mina svägerskor! 
Men vad vet jag?
 
Men hur och varför blir  det så, att en del är såna satmaror?? Att en människa blir så rent elak?
Som att ingen annan är god nog åt lilla sonen? 
Eller har de själva haft en riktigt satmara till svärmor och därför måste få avregera sig till fullo på sin sonhustru? 
Eller är det faktiskt svartsjuka som styr elakheterna? 
Och sen en sak till, ser de sin elakhet? 
Och varför är sonen/sönerna så flata och inte vågar sätta sin egen mamma på plats? 
 
VAD är det som är så fel på deras relation?
 
När man gifter sig så heter det ju: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru.... 
 
Någon stans på vägen så kom visst svärmor med i resväskan... I alla fall för de flesta jag pratar med??!!
 
Egentligen borde man välja svärmor först... och om hon råkar ha en son som man kan matcha med så blir ju det helt ok :D 
Har hon inte det så.. ja, då får man fortsätta att gå runt och hitta en vettig svärmor :D 
 
Skämt å sido!!
 
Men visst är det konstigt?
Och det tycks också vara dessa svärmödrar som kräver att man ska fira jul med dem.. att man ska komma på (dessa förbannade) familjemiddagar... och allt annat som man måste stå ut med för att de ska få gulla med sin son... 
 
Nej tack!!
 
Jag har haft av båda sorterna! 
De flesta har varit helt underbara och jag saknar faktist en av dem riktigt mycket! 
Hon var gärna med oss MEN skulle aldrig i sitt liv ha drömt om att på något sätt trampa in hos oss fast vi bodde grannar. Hon älskade att skämma bort tvillingarna med allt möjligt som hon stickade till dem. 
Tyvärr insåg hennes son och jag att vi bara var vänner och inte kunde leva tillsammans som ett par... 
Jag hade gärna behållt henne!! 
Men då hade jag ju varit tvungen att ha honom kvar också.. och det var inte riktigt intressant!! 
Men hon finns för alltid kvar i mitt hjärta! 
 
Den jag har nu är också en sån som jag vill behålla i fall hennes son skulle få för sig att inte vilja leva med mig längre.. Ja, faktum är att henne skulle jag behålla ändå!! 
 
Men faktum är, att det tycks vara fler som är elaka än snälla när det gäller svärmödrar?! 
Och min fråga är fortfarande, varför är det så? 
 
Inte för inte.. den här kaktusen heter som den gör:
 Svärmorskudde :D
 
HAHAHAHAHAHA..... sjukt skoj!
 
MEN, det finns svärmödrar som är mardrömmar för män också.. så man ska komma ihåg att det är åt båda hållen... 
Håller döttrar sin mamma lika mycket bakom ryggen som en son gör med sin mamma? 
På den säger jag: TVEKSAMT!!! 
Jag skulle ALDRIG hålla min mamma bakom ryggen om hon bar sig åt som ett && mot min man...
Och kanske är det där skillnaden kommer in i bilden...
Att en dotter och en mamma kan fräsa i från åt varandra... och bli sams igen..
Men en son och hans mamma... inte kan det.. för då trampar han ju mamma på tårna.. och det går ju inte!
 
Som ett annat skräckexempel.. där sonen sa: Jag kan inte leva med dig om du är osams med min mamma...
Och hon sa: där är dörren, varså god och gå ut genom den!!!
 
HAHAHAHAHAHA.... Jag dör varje gång jag tänker på den historien!! UNDERBAR!! 
 
Ja, Peter, så skulle du med få göra! :D Fast jag vet att vi aldrig behöver hamna där på grund av din mamma :D 
Ni har en sund relation = THANK YOU LORD!! 
 
Ja herre gud.. detta med svärmödrar är ett ämne i sig.. Gode gud!! 
 
Jag tackar för att min är normal!! 
Och jag beklagar till ALLA kvinnor (och män med för den delen) som har ett praktarsle i sin närhet! 
Det enda man får tänka på i hemska situationer... alla dör någon gång! 
Och de säljer tistlar till blombuketter också!! OM man nu vill lägga något på kistan!!
 
Kram på er
 
1 Anonym:

skriven

Bra skrivit! Har varit med om liknande situationer. Men dom har dock bättrat sig!

Kommentera här: