Det här med V Å L D i hemmet!

NU!!!
 
Det räcker nu!!
 
Varje dag sätter kvinnor sitt liv i händerna på en psykopat, en våldsbrukare, en notorisk misshandlare och kvinnoföraktare!
 
Mitt ännu högst lästa inlägg är detta: Tecken på en osund relation!
 
Det inlägget sjunker aldrig i läsarstatistiken och det i sig är fruktansvärt obehagligt. För det inlägget borde nämligen inte ens behöva finnas!
Vi kan läsa om kvinnor som slås sönder och samman, kvinnor som mördas och barn som finns mitt bland allt detta helvete.
 
Kvinnor som aktivt väljer att stanna kvar i dessa förhållandena, ÄR redan så sjuka och medberoende, att de inte längre kan se sitt livs värde. De är matade att tro att det här livet är det livet som finns för dem. De är rädda för koncekvenserna av att välja det livet som faktiskt inte innehåller våld, psykisk som fysisk.
 
Det är INTE lätt att gå ur ett förhållande. Man tror inte man ska klara sig. Man tror att kärleken är ett större mål och att med lite hjälp så blir man inte längre slagen eller utsatt för den psykiska misshandeln.
 
MY GOD HAVE MERCY!!!!
 
Du kan inte trolla, du kan inte bota, du kan inte hjälpa mannen som gör ditt liv till ett helvete!
Det kan du inte!
 
Och barnen som eventuellt finns där, vilken bild ger du dem? Att det är OK att mamma får sig ett eller fler slag när de gått och lagt sig, eller när de ser på barnprogrammet i rummet intill? När vinet är uppdrucket och middagen avdukad, är det då deras helvete och tårar bakom en kudde räknas?
Barn lyssnar INTE på sina föräldrar, de gör som sina föräldrar...
Och hur ska du rättfärdiga det när din egen dotter kommer hem och är sönderslagen som vuxen? Eller kanke är den som slår sin man? Eller din son som har misshandlad sin partner till döds, för det var ju det han såg sin förebild göra med hans mamma?
 
Jag blir på RIKTIGT djävligt upprörd!
 
Det är INTE lätt att gå från ett förhållande där våld finns, oavsett vilken typ av våld det är, men det är ett måste för ens egen del. Och om inte för sin egen del, så för sina barns del....  
 
Det här inlägget är inget "krusa medhårs" någonstans! Det är ett NU DJÄVLAR RÄCKER DET!
För jag orkar inte läsa om kvinnor som dödas, kvinnor som slås sönder, kvinnor som utsätts för det ena helvetet efter det andra...
 
Och till er män, som gör detta, ni kan fan ta mig brinna i helvetet och våldas hårt och länge i arslet när ni åker in! För det är det enda ni är värda i mina ögon!! 
 
Och till er kvinnor som sitter i detta helvete.... Det går att komma ifrån det! Det går att få ett liv som är lyckligt. Tänk på barnen, vad vill DU ge dina barn för framtid?
 
Sök hjälp, ta den. DO IT!!
 
Kvinnojouren
 
Var rädd om dig. Men främst av allt, var rädd om dina barn, de är din framtid och vad är de värda? 
 

"Du ska dö"....

Det är väl själva FAN att ett sånt as får gå lös på våra gator!
 
Jag är inte förvånad! Men jag är förbannad!
 
Återigen har en kvinna dödats av en misshandlare. En kvinna som bett om hjälp, en kvinna som försökt att bli av med sin plågoande. Istället var det han som ansåg att han hade rätten till att ta hennes liv. 
 
Det är bara ett par dagar sen jag skrev mitt senaste inlägg om VÅLD i hemmet, VÅLD i relationer, VÅLD mot kvinnor.... 
Jag skrev nu, jag skrev i mars, jag skrev i februari, jag skrev i december..... Och jag kommer att fortsätta skriva! 
 
För det är ett ämne som tyvärr aldrig kommer att upphöra. 
Det kommer alltid att finnas män som anser sig har rätten till att bruka våld, både fysiskt och psykiskt mot kvinnor. Och de kommer heller inte att förstå att det är de, männen själva, som är problemet. Utan i deras värld och med deras vidriga kvinnosyn, så är det kvinnan själv som orsakar våldet.... 
 
 
 
Den här filmen som ni ser här ovanför, beskriver på ett väldigt bra sätt hur mitt liv såg ut när jag levde med den mannen som misshandlade mig och även våra barn. 
Och precis som de beskriver på slutet, så valde jag livet den natten när han hade sagt att han skulle döda mig. 
Jag låg vaken den natten och gjorde en strategi för att gå... och jag gick! 
 
I alla bostadsområden finns det en (fler) kvinnomisshandlare. Du har den som granne, du har den i din släkt, den finns på ditt jobb, den finns överallt. Kanske är det chefen på din arbetsplats, eller på din mataffär? Kanske är det taxichaufförn eller din advokat? Det kan vara din läkare eller tandläkare....
 
De finns överallt!! 
 
Det inlägg som fortfarande läses mest i min blogg: TECKEN PÅ EN OSUND RELATION
 
Om du misstänker att din väninna, kollega eller någon annan kvinna, blir misshandlad, våga närma dig, våga ställ de obekväma frågorna, våga vara medmänniska. 
Du kommer inte att bli populär! Men du kommer att finnas i hennes tanke och väcka en möjlighet. Hon kanske tar avstånd från dig i början och kanske under ett längre tag, men när allt är på rätt väg, så kommer hon att prata med dig.... kom då ihåg att lyssna och vara där! 
 
Just i denna stund när du läser det här, blir det kvinnor misshandlade och någon till och med dödad, alternativt dör av sina skador....... 
Jag ryser när jag tänker på att jag kunde varit en av de kvinnorna. En i statistiken över "dödad i nära relation".... 
 
18.000 kvinnor blir i år misshandlade av en man... och då är det ett mörkertal.... Ca 17 kvinnor blir dödade av en nära man..... och en av dem var Lotta, som blev misshandlad i lördags (4/6-16) och dog den 7/6-16 ♥
 
Är det så vi ska ha det? 
 

Alla barn ser inte fram emot sommarlovet

Kommer ni ihåg mitt inlägg: Alla barn räknar inte ner till julafton
 
Nu är det snart sommarlov.... lov... liv... lov... liv... 
 
För de allra flesta barn så betyder det skrubbsår på knäna, så kallade sommarben... jag mötte en pojke på mina döttras skola som sa: Titta E, jag har redan fått sommarben :) Och så log han med hela ansiktet över sina skrubbsår på knäna :) 
 
Men alla barn ler inte vid tanken på sommarlov... 
De hör sina klasskamrater berätta om resor som står på agendan. 
De hör om mor- och farföräldrar som ska besökas. 
De hör om föräldrar som tar ledigt hela sommaren för deras skull. 
De hör om roliga saker som ska göras.
De hör om familjer som fungerar som en famil bör fungera. 
 
Men de själva vet att hos dem så är det inte så.... För i deras familj så betyder ledigt från skolan... mer våld i hemmet... trasig mamma i både själ och på utsidan... 
 
Kanske har de en mormor eller farmor som de kan fly till... eller någon annan släkting som de kan få lite ro hos..
Samtidigt så får de här barnen aldrig lugn och ro inom sig...
För vem ska se efter mamma om inte de är hemma??
 
När jag städa i mitt sovrum häromdagen så hittade jag en anteckningsbok... som min äldsta dotter skrivit i när hon var yngre... 
Hon skriver om den misshandel som vi alla upplevde, både fysisk och psykisk..
Jag satt i min säng och läst... ett barns perspektiv på det helvetet som vi genomgick... 
Och hennes räddning var, mormor och morfar... den enda trygga punkten i hennes lilla tillvaro...
 
"Så det enda jag såg som min räddning, var min mormor och morfar, så jag var hos dem väldigt ofta. Och varje gång mamma och X kom och hämtade mig så grät jag massor och gömde mig, för jag ville verkligen inte åka därifrån, jag ville int komma hem till bråk och slag. Jag mådde verkligen skit, jag grät mig till sömns varje kväll och det kändes precis som att ingen märkte hur dåligt jag mådde"...... 
 
Alla barn har inte möjligheten att få fly till en mormor och morfar. De måste vara i helvetet, hemma.... 
 
Många gånger har jag om och om igen, förbannat den dagen jag släppte in den mannen i mitt liv!! 
Jag brukar tänka på att jag kunde räddat min dotter från honom... kunde räddat mig själv från de helvetiska åren... de 5 åren som jag var mer död än levande... Men då hade jag inte fått mina andra tre barn... barn som jag älskar så högt... 
 
Det finns ingen gardering mot att träffa de här psykopaterna, våldsmissbrukarna och äcklena. De finns överallt i alla sociala kategorier. 
Och likaså finns barnen bland dem.... Och snart är det som sagt var sommarlov...
 
Långa lediga sommarkvällar med god middag och gott vin.. men det slutar inte som en trevlig kväll i alla familjer... För i en del så ligger barnet med kudden över huvudet och hoppas på att ljuden från mamma, när hon blir slagen, snart avtar... för att övergå i snyfningar och för att till slut tystna... 
Och på morgonen så står hon och dukar fram frukost och vill att dagen ska bli så bra som möjligt för alla... Även för pappa som kvällen innan nästan slog sönder henne... även för honom! 
För på ytan bör allt se bra ut.... det är därför vi inte pratar om det! 
För det har barnet lärt sig nu redan... att man inte pratar om att pappa slår mamma... 
 
Och för varje lov, högtid och ledighet... så vet barnet att våldet hemma... det ökar... och fristen som barnet får i skolan... den är nu långt borta i och med sommarlovet!! 
 
Och som kvinna i ett destruktivt förhållande, så är det bara DU själv som kan söka hjälpen... du kommer att fräsa och stå emot när dina vänner ifrågasätter hur du har det och hur du mår.. för du vill INTE att din fasad ska rämna... men för dina barns skull.. för din skull...
Ta emot den! 
 
 
 
Kvinnojouren har öppet dygnet runt!! 
 
Tänk på dina barn... 
 
Citat från min dotter: 
 
"En kväll hade han precis gett mamma hennes dagliga grej. Han hörde mig gråta inne i mitt rum, så han kom in och sa: X slutar du inte gråta nu så vet du vad jag gör och du får aldrig mer träffa mormor... jag kämpade för att han inte skulle höra mina tårar, men jag kunde inte hålla mig utan jag snyftade till. In kommer han med ett elakt flin på läpparna och sa, jag trodde jag sagt till dig.. och så log han och slog mig med tre hårda slag...." 
 
Min dotter var ca 7 år.....
 
Låt dina barn slippa detta!